Nervös inför flygutbildning

Diskussion i 'Flygutbildning' startad av Jimbo, 10 April 2016.

Bevakare:
Den här tråden bevakas av 12 medlemmar.
  1. Jimbo

    Jimbo Ny medlem

    Hejsan alla flygentusiaster,

    För lite drygt en vecka sedan så genomförde jag min första prova-på-lektion i Stockholmsområdet. Att flyga har länge varit en dröm och jag kände att det definitivt var dags att ta tag i det.

    Jag har lite frågor kring processen. Tanken är väl att i slutändan försöka nå ett CPL och jobba inom den kommersiella flygtrafiken. Eftersom finansieringen förmodligen kommer att stå på mig genom sparande samt CSN-lån så beslutade jag mig för att ta en provlektion för att få en känsla av det i praktiken. Kan jag ta fler flyglektionen utan att starta en process via ett PPL eller måste jag i fortsättningen boka prova-på-lektioner? Innan jag fattar beslutet om fullvärdig CPL-utbildning så vill jag inse att detta vill jag jobba med i framtiden och första flyglektionen var alldeles fantastisk. När flygläraren bad mig att ta över spakarna så infördes en enorm koncentration som resulterade i att jag kände en trötthet efteråt som var skön, men samtidigt var man helt slut. Flygläraren försökte få mig att njuta av utsikten samtidigt som jag styrde flygplanet, men det var svårt kan jag säga. ;-)

    En annan sak som slog mig var hur snabbt i en flygutbildning övergår till EK-flygningar. Efter hur jag såg flygläraren kontrollera alla instrument, kommunikation och manövrering så fick jag känslan av att detta kommer jag aldrig att klara efter 12-16 flygtimmar DK. (10 timmar är det minimala om jag inte misstar mig). Är det resultat av dåligt självförtroende jag känner så här eller finns det likvärdiga erfarenheter här ute som faktiskt tänkte på samma sätt som jag, men sedan i praktiken skötte det alldeles utmärkt?

    Min farhåga är självklart att jag vid en EK göra fatala fel och såldes riskerar andras, men även mitt liv (exempelvis att man går in för landning helt fel, missar viktig information från flygtornet osv).

    Är det någon här som skulle kunna betrygga mina farhågor eller är det vid första EK-flygning ett större riskmoment?


    Med vänliga hälsningar, Jimbo
     
  2. control

    control Välkänd medlem

    Som lärare är det alltid lite spännande att släppa någon på sin första EK om man säger så... men vi har bedömt att eleven klarar det, när läraren väl stiger ur och ber dig fortsätta så klarar du det!

    Nu har jag inte gjort så många första släpp ännu men min erfarenhet är att det inte är själva flygförmågan som begränsar utan på att vara säker på att eleven handlar klokt om något oförutsett inträffar såsom exempelvis att banan blir otillgänglig, klarar eleven av att fatta rätt beslut och navigera till ett alternativt fält och genomföra en säker landning där?

    De flesta elever spänner sig väldigt mycket och har axlarna uppdragna så de nästan träffar öronen de första 2-3 lektionerna, mycket tröttande, när det släpper så går inlärningen normalt väldigt fort.
     
  3. Adam Frisch

    Adam Frisch Aktiv medlem

    Kul att vi får ett tillskott!

    Jag flög solo efter 10 timmar på Skå Edeby runt 1990. Inte för att jag var så genial, utan för att det känns som det var mindre krav och lättare på den tiden. Då tog dom flesta PPL med runt 40-50timmar. Idag verkar det som det svällt till ca 70 timmar. Inte bara i Sverige, utan även här i USA, så det är en global trend.

    Min lärare var legendariska Gunnar Degramo som ryktesvis hade 50000 flygtimmar och hade kraschat fler gånger än han mindes. Ja, det verkar överväldigande i början, speciellt radiotrafiken brukar elever ha problem med ovanpå allt annat dom ska lära sig. Men oroa dig inte. Det är lite som att lära sig cykla - plötsligt en dag så klickar det bara och allt går av sig själv. Visst kommer misstag göras, men det gör alla. Själva solot kan vara lite nervöst, men om man bara håller sig till det som man lärt sig - flyg flygplanet! - så går det fint.

    Underskatta inte en CPL-utbildning som du gör i steg och egen takt. Börja med PPL, sen går du vidare. Ab inito passar inte alla och kan du tjäna pengar under tiden och göra i din egen takt, så tycker jag oftast det funkar bättre. Blir lite korvstoppning på ab initio ibland kanske.

    Lycka till!
     
  4. jekroth

    jekroth Aktiv medlem

    Jag har utbildat 34 elever från 0 -cert och släppt någon till på EK. Jag har aldrig varit orolig över huvud taget. 1. Jag skulle aldrig släppa en elev jag inte vet klarar en EK och jag kommunicerar med eleven för att höra hans mentala intällning. Är jag säker men eleven tveksam kör vi alltid några DK till.

    Så är jag övertygad att alla flyglärare jobbar, så du behöver inte vara orolig för att bli lämnad för tidigt.

    Då är det mer spännande när man skickar iväg en elev på första EK lång navigering då man kan få sitta i en timme en en halv och vänta på att hen ska komma tillbaka. Men även här är det lugnt vi har gps i planet och eleven vet hur direkt hem fungerar. Vi tar ofta hjälp av flygledningen som följer planet, men det ser inte vi när vi väntar

    Lycka till och ha roligt
     
  5. BosseB

    BosseB Aktiv medlem

    Första lektionerna var kaotiska, särskilt vid landning, och jag tyckte också att det var galet mycket som hände samtidigt som man skulle ha koll på. Men sedan börjar hjärnan sortera upp grejorna och saker och ting ramlar på plats. Så klart att EK är spännande och nervöst, men allt det man lärt sig kickar in och handgreppen sitter där. Och efteråt, vilken adrenalinkick! Den första ensamflygningen glömmer man aldrig :) Fortsätt känn dig för och kommer du på att du inte vill bli yrkespilot så har du förhoppningsvis ändå haft kul på vägen
     
  6. FarewellFire

    FarewellFire Aktiv medlem

    Mitt råd är att inte börja med att byggen boxen du och dina ambitioner ska få plats i utan tillåt dig själv att känna efter och utvecklas i din egen takt. Ergo: öppna med ett ppl. Lär dig flyga, försök att undvika att pressa dig själv och ha kul på resans gång. Det är helt sjukt oväsentligt hur många timmar du behöver för att göra din första soloflygning. Visst, man ser pengarna rulla iväg och det känns sporrande att göra det på lite tid - men i slutändan är det en individuell utbildning där det handlar om att lära sig. Det är ingen tävling. Det får ta tid!

    Jag valde personligen att öppna med ett PPL eftersom jag helt enkelt ville som om jag tyckte att det var roligt innan jag bestämde mig för om jag ville ösa in stålar i ett i mitt fall livsomvälvande beslut.

    Alla har olika erfarenheter. Jag har träffat folk som tänkt att de vill bli piloter... och därefter insett att de hellre flyger som privatflygare på fritiden än ger sig in i den stenhårda marknad som råder för gröna yrkespiloter. Jag snackade med en kille som gick hela vägen, jobbade tre år som styrman och sedan slutade för att han inte gillade yrkesbiten. En kurskamrat i USA hoppade av eftersom han upptäckte att hans bild av flygandet och verkligheten inte överensstämde för fem öre. Flera vänner har tagit frusna ATPL och sedan inte fått jobb.

    Och självklart har jag träffat folk som älskar varenda minut och trivs ypperligt som yrkespiloter.

    Kort sagt - alla har olika erfarenheter av vad det innebär att bli och vara pilot.

    Med detta sagt - ta några lektioner och känn efter! Och slutligen vill jag skamlöst flagga för min blogg på www.minavingar.se - där har jag bloggat sedan jag beslutade mig för att bli pilot. Hela vägen från PPL-teori, till flygande i USA och nu ATPL-utbildning hemma i Sverige.

    Lycka till!
     
    • Gillar Gillar x 1
  7. Jimbo

    Jimbo Ny medlem

    Kul med så mycket respons. Tack allihopa! :)

    I min värld och jag har väl mestadels sneglat på integrerade pilotutbildningar, men fick rådet av en släkting att känna på det innan man står där med ett stort beslut och många hundratusen investerade som faktiskt kommer att ha en påverkan på resten av ditt liv.

    Det känns skönt och betryggande att man som elev har en lärare bakom sig som förstår inlärningsprocessen och det verkar som att ni alla har positiva erfarenheter både som lärare, men även som "studenter" om man utrycker sig lite diffust.

    Jag har väl de senaste 6-7 åren utvecklat ett stort intresse för flygning i allmänhet och alltid sett det som en stor inlärningsprocess och när jag fick informationen om EK-flygning efter såpass kort tid skapade väl en slags tvivelförmåga hos mig själv. I personlig bedömning så skulle jag aldrig utsätta mig eller någon annan för risker på så sätt att man skapar ett övermod och går utanför sin kunskapszon.

    Borde nog ta ytterligare en flyglektion så fort som möjligt eftersom det jag kommer ihåg mestadels från prova-på-lektionen var vilken extrem koncentrationsnivå som uppfylldes hos mig som resulterade i tidigare nämnt här i tråden att hela kroppen spände sig, handsvetten bara forsade och blicken slets aldrig från den horsontella riktlinjen. Det var dock en fantastisk känsla.

    När man sitter under DK-flygningar - när tar läraren kontroll ifall man skulle gå mot inflygning, men glömmer viktiga moment? Sker det i ett tidigt skede så läraren lätt kan korrigera de eventuella misstagen? Jag tänker eventuellt om man når något slags minimum och där glömmer man något. Alternativt att man kommer in helt fel vid inflygning och bedömer avstånd och fart helt fel eller slår i alldeles för hårt vid landning.

    Jag misstänker även att man tränar på olika scenarion innan EK vid exempel motorbortfall och stalling, men även här kan ju små marginaler innebära kritiska konsekvenser. Är lärarna hela tiden beredda på att ta över ifall man skulle göra misstag vid dessa processer?

    Många frågor och funderingar som snurrar runt i huvudet just nu. En väldigt skön känsla att kunna vända sig till ett genuint och trevligt flygforum med mycket kompetens och erfarenhet. :)
     
  8. Jonas

    Jonas Moderator Flygfyren Operations

    Känner igen dina tankar kring lämplighet! Jag var helt slut de första passen. 1-2h flygning och då blev det låååånga powernaps efteråt. De är mycket att hålla reda på (aviate, navigate, communicate), det suger verkligen musten ur en i början. Men jag lovar dig att det kommer bli lättare ju mer rutin du får!

    Håller med om tidigare inlägg att det är som att lära sig cykla! Din första EK-kommer sannolikt vara ett av dina stora ögonblick i livet!

    Tänk bara tankarna du har nu och hoppa fram några månader - Där sitter du ensam i maskinen i luften :)

    Jonas
     
    Senast redigerad: 10 April 2016
  9. Merf

    Merf Aktiv medlem

    Hög koncentrationsnivå (även stressnivå), spänningar, informationsöverbelastning etc... det blir bättre med tiden. Håller själv på och skolar nu (PPL för nöjjesflygande. Inga planer på att byta karriär) och kan helt relatera till det du skriver. Ju mer man kör och ju mer det man gör blir rutin och ju lägre blir din mentala belastning. I början är allt nytt och du måste hela tiden aktivt tänka på allt du gör. Med tiden blir allt mer "automatiskt" och du får då mer mental kapacitet över till annat. Belastningen går ned och man är inte helt utmattad efter lektion längre.

    Man skall inte underskatta det faktum att människan inte har evolverat fram för att flyga, så för många är det hela väldigt belastande initialt och man ska inte oroa sig för det utan det är liksom helt naturligt.

    Det är säkert olika från lärare till lärare, men jag tror knappt någon skulle vara osäker. I mitt fall har jag noterat att min instruktör initialt stöttar med beskrivningar. Det är ytterst få saker som händer väldigt plötsligt och oftast finns gott om tid att åtgärda eventuella fel efter påminnelse/tillrättavisande från instruktören. I kritiska momoment (landning t.ex.) har jag noterat att instruktören håller händer redo vid kontrollerna. Är det på väg att gå illa kan intstruktören snabbt ta tag och rätta till.

    Jag tror även du lite överskattar hur små de här marginalerna är. Man skall inte underskatta flygning såklart, men man skall heller inte tro att det är någon sorts balansgång på en knivegg över ett stup där minsta lilla miss får flygplanet att falla ur lufthavet utan minsta kontroll.

    I alla fall för mig blev EK nästan avslappnande. Det blev liksom ett steg bakåt till saker jag kände att jag kunde. Lektioner i vanliga fall tenderar att alltid innebära något nytt, medans första EKn bara innefattar sådant man gjort varje lektion, oftast flera gånger per lektion (start, landning, varvet... det stöter man ju på varje flygning). Det enda nya var att det var tomt i sätet bredvid.

    Likaså har jag funnit att efterföljande EKn har varit liknande i det att man mer övar på saker man redan kan, men behöver mer massträning på liksom, vilket i alla fall för mig gör det väldigt avslappnande och ger en mer tid/kapacitet till att njuta av själva flygningen.
     
  10. Larscho

    Larscho Moderator

    Välkommen in i flygandet! Med tanke på de frågor du ställer här så känns det som att du har precis den ödmjukhet och det sunda förnuft som krävs för att bli en duktig pilot!
    Det kommer bara att bli bättre, det viktiga är att du försöker flyga i jämn takt utan långa uppehåll.

    Läraren är alltid beredd att ta över innan det blir farligt. Precis som @Merf ovanför säger så är det inte så kritiskt att flyga. Det ska mycket till innan det blir en väldigt farlig situation. Det är ofta även erfarna piloter glömmer saker men det viktigaste är att flyga flygplanet hela tiden. Du behöver inte vara orolig för flygandet, din lärare kommer att vägleda dig. Bry dig heller inte om efter hur många timmar du flyger EK, det är oväsenligt. Jag själv tvivlade väldigt mycket på min förmåga under min utbildning och var ofta inte jättesugen på att flyga. Men nu är jag mer flyggalen än någonsin och känner definitivt att jag gjort rätt val.

    Fortsätt att vara självkritisk, det är en fantastiskt viktig egenskap för att bli en bra och säker pilot!
     
    • Gillar Gillar x 1
  11. control

    control Välkänd medlem

    Det bästa ur pedagogisk synvinkel är när eleven själv kommer på felet och korrigerar det själv. Därför försöker jag ge eleven så länge som möjligt på sig att komma på problemet själv, finns det tid så kommer därefter lite harklingar, ledande frågor osv. innan jag uttryckligen påpekar problemet. Saknas tiden eller det behövs så agerar jag naturligtvis genom stöttning eller övertagande.

    Det är det här som är så suveränt med att ha en lärare, det bästa sättet att lära sig är att utföra en aktivitet på nivån strax över vad man klarar av, tack vare läraren så kan detta utföras säkert. Som många säger, det är inte läraren som lär dig flyga, det gör du själv, läraren ser bara till att du, flygplanet och tredje part inte skadas under tiden ;)
     
    • Håller med Håller med x 2
  12. Arnaud

    Arnaud Medlem

    Det finns säkert en gräns, men ett par tre lektioner borde väl gå.
    Efter min första lektion var jag också helt slut och somnade snabbt, dock då med ett stort leende.
    Läraren släpper dig när han anser att du är redo. Det blev hela 22 timmar i mitt fall. Sen bara 30 timmar till till uppflygning. Inför EK, kom bara ihåg att det är aldrig fel med en Go Around.

    Ut och flyg nu. Snart kan du flyga flygplanet, prata i radion, navigera och hålla utkik samtidigt. Kan vi så kan du.
     
    • Gillar Gillar x 1
  13. Ja du. Första EK glömmer väl ingen, av flera skäl. Var dock inte beredd på att efter 13 timmar i luften och 2 studs o go ber Nisse (min flyglärare) mig att göra ett fullstop och säger "nu gör du precis vad jag lärt dig" och kliver ur maskinen. Med skräckblandad förtjusning inser jag ju att det är dags för "point of no return", så det blev upp till bevis. 2 landningsvarv o därefter ett fullstopp. Den känslan efter kuperad motor glömmer man aldrig. Inte heller datumet. 11 september 2003. Sedan dess har fläkten där fram snurrat många varv och det är nått jag aldrig ångrat. Kör hårt o fly safe
     
    Senast redigerad: 13 April 2016
  14. Bengan

    Bengan Ny medlem

    Hej Jimbo!

    Du har säkert inte något dåligt självförtroende, enbart en mycket sund inställning. Att flyga är underbart men det är ingen lek. Det finns inget värre än omnipotenta piloter som tror sig veta allt, aldrig gör misstag och som aldrig berättar om dessa. För misstag gör vi alla och det är oerhört viktigt att dela med sig av dom!

    Att vara nervös inför att flyga är naturligt och det är inte heller helt ovanligt att människor med uttalad flygrädsla väljer att ta cert, jag själv var oerhört ambivalent till att flyga öht tidigare. Jag kände nåt slags skräckblandad förtjusning...;-) Idag finns inte detta kvar, enbart stor respekt för vad jag gör vid spakarna.

    Så lycka till nu!

    //Bengan
     
  15. FGUbeagle

    FGUbeagle Ny medlem

    Hej Jimbo!
    Som ett litet tillägg till alla bra svar du redan fått, skulle jag vilja tillägga ytterligare ett.

    Försök, om möjligt, att få prova och träna på en kärra med spak i st f ratt. Ofta är de som har spak mycket mer "flygplan", om du förstår vad jag menar, och ger en långt större flygkänsla än rattkärror som Piper och Cessna, som jag f ö tycker är som att baxa runt en tegelsten i luften jämfört med de flesta spakkärror.
    Klar att det i stor grad beror på var du bor och flygklubbens innehav, men har du möjlighet att ta dig till en klubb som har kärror med spak, så välj det alternativet. Flyga med ratt är inget problem att lära sig därefter.(Jmfr körkort m manuell resp automat).

    Ta gärna sedan efter erhållet cert några lektioner i begränsad avancerad flygning, eller helst hela behörigheten, något som du dels aldrig kommer att ångra, men som ger dig så mycket mer flygkänsla, självtillit och ökad säkerhet, att jag tycker borde införas som obligatorium i den vanliga PPL:en (utöver det ynka tillfälle som fanns/finns? med).

    Tveka nu inte utan kom igång. - Lycka till !!
    /DFB
     
    • Gillar Gillar x 1
  16. Hej Jimbo,

    Jag förstår att det är många frågor men som flera är inne på kommer inte allting rasa på dig på en gång. Det är som allt annat, man lär sig lite i taget. När man gör första EKn så sitter redan start och landning i ryggmärgen i bemärkelsen att du kan hålla rätt fart och styra planet. Sedan är det massor med annat man gör i start och landning; man hanterar bränslepump, pratar i radio, klaffar, landningsljus på och av, carb. heater etc. Men även om du gör allt det där fel så kommer du landa ändå.

    Under min första EKs första varv så uppfattade tornet i Västerås väldigt svagt en nödsändare. Jag som flög på 1000 fot hörde den däremot perfekt och fick under EKn hjälpa tornet med dess nödprocedurer (dem kommer jag inte ihåg mycket av men spännande var det...). Det gick hur bra som helst och vips hade jag gjort mina tre landningar. Sedan drog jag och instruktören till Visby och åt lunch.

    En sak har du faktiskt lite fel i. Att flyga en PA28a eller C172a är under de förutsättningarna som råder när du flyger din första EK inte små marginaler. Du har enorma marginaler. Du behöver inte sätt hjulen i exakt 63 knop utan du kan göra det i 50 likaväl som i 80...typ. En stall kommer inte bara hända heller, och om du mot all förmodan skulle råka ut för det så händer nästan inget i de här flygplansmodellerna. Bara lugn!
     
    • Gillar Gillar x 3
Laddar...

Dela sidan