Checklista

Min gamla checklista började se litet maläten ut, och i samband med att jag skrev ut en ny, passade jag på att komplettera med ett par nya rubriker.

Så här är den upplagd
Sid 1
Daglig tillsyn

Sid 2
Säkerhetsinformation till passagerare
På parkeringsplats
Nödchecklista (röd ram)
Motorstart
Taxning

Sid 3
Före start
Start
Vindstilla
Start i sidvind
Initial stigning
Hinderfrihet och säker höjd

Sid 4
På marschhöjd
Inflygning
Final (långa fält)
Final (korta fält)
Efter landning
På parkeringsplats

Sid 5
Om piloten blir medvetslös

Mina nya avsnitt är
Säkerhetsinformation till passagerare
och
Om piloten blir medvetslös

Så här ser avsnitten ut

Säkerhetsinformation till passagerare
Att gå på vingarna
Var man får man hålla sig fast vid i- och urstigning
Flytvästar Placering
Förbandslåda Placering
Eldsläckare Placering
Nödöppning av huv Instruktion
Rör inte nödlåset under flygning!
Påsar Placering
Information om friskluftsintag
Inga lösa föremål på golvet (handväskor etc)
Inga fötter under pedalerna

Det andra nya avsnittet väntar jag att nämna tills vi är uppe i luften. Då talar jag om att där finns instruktioner på sista sidan ifall framsätespassageraren mot förmodan skulle behöva landa.

På den sidan finns en förenklad beskrivning av hur man kontrollerar flygplanet.
Information om nödkod och nödfrekvens.
Information om hur man kontaktar flygledningen och vad man skall säga till dem.
Fakta som måste meddelas den som skall försöka prata ner flygplanet. (Viktigast är att hastighetsmätaren är graderad i km/h, så att inte hjälparen säger på final: Sakta nu ner till 80)

Dessutom finns där en bild av instrumentbrädan med text som visar placeringen av hastighetsmätare, radio, sändknapp, gas-, propeller- och blandningsreglage, transponder och klaffreglage.

Kanske det här kan ge ideer även till andra

Hälsningar/Allan

 

Tvinga henne genomlida den här kursen istället

https://www.aopa.org/asf/osc/loginform.cfm?course=pinch_hitter&project_code=&

Nonpilot flying companions can take this course to learn more about the fundamentals of aircraft control and basic emergency procedures (approx. 45-60 minutes).

 

Ja, det har hänt ett flertal gånger att personer utan flygutbildning har genomfört en lyckad landning.

Det mest spektakulära var väl när von Rosen som ung grabb knyckte ett flygplan och tog sig en tur. Men det finns flera andra exempel också. I ett simulatortest lät de en passagerare utan flygutbildning landa en MD80 genom att pratas ned. Det blev ett knäckt nosställ, men planet var i övrigt helt.

Pinch-hitter kurser är totalt värdelösa ur säkerhetssynpunkt. :tdow
Ett känt exempel är från 1980-talet. Under en flygning från sydsverige till Bornholm blev piloten plötsligt sjuk och medvetslös. Jag minns inte flygplantypen, men det var nog C172 eller PA28. Hustrun i framsätet hade nyligen genomgått en pinch-hitter-kurs (ca 5 timmar). Vädret var CAVOK. Efter en stund förlorade hon kontrollen över flygplanet och störtade i havet. Båda omkom.

Jag blev inte särskilt förvånad, eftersom jag hade sett hur en sådan kurs går till. Den syftar inte alls till att rädda liv, utan till att tillfredsställa nyfikenhet hos vana passagerare. Den är upplagd som en minimal flygutbildning.

Jag har utvecklat en procedur som jag har använt för att lära min hustru att landa. (Ja, det är olagligt, men det höjer säkerheten, så jag har gjort det ändå.)

Principen är att först och främst skall passageraren öva i högerstol. Har man övat i vänsterstol är man värdelös i högerstol (om man inte är en van pilot).

Min övning syftar INTE till att lära ut elegant landning, utan till att rädda liv.

Övningen skall göras på ett fält med hyfsat lång bana. Jag valde Falköping. Fem till tio minuter före ankomsten ställs flygplanet om till landningskonfiguration, dvs full klaff, maxvarv på propeller, fullt rik blandning, trimmat till normal hastighet för inflygning. På så vis får passageraren god tid att vänja sig vid de speciella flygegenskaperna som man har då.

Inflygningen görs med lång final. Motorn ställs in på att ge en lämplig sjunkvinkel med sikte några hundra meter in på banan. Sedan rörs inte gasen mer utan flygplanet får gå mot den punkt på banan det tycker passar.

När planet är nära marken övergår man till planflykt på ett par meters höjd, och låter planet sakta sjunka mot banan, fortfarande utan att röra gasen. Sjunkningen går nästan av sig själv, eftersom motoreffekten knappt räcker till planflykt.

När man känner att hjulen rör banan drar man av gasen helt och är nere.

Redan på första försöket skulle min hustru ha fått ner planet utan något värre än skador på stället, men jag korrigerade förstås litet för att hindra sådana (flygplanet var litet snett i förhållande till banans riktnning).

På tredje försöket landade hon helt på egen hand, så jag vet att den här metoden fungerar. Men man kan vänta sig landningsstäcka på 1000 till 1500 meter.

Om någon av er som är flyglärare läser detta, så kan jag rekommendera att ni vidareutvecklar metoden och gör den till en verklig livräddningskurs.

Och den som verkligen vill öka säkerheten kan ju avtala med en flyglärare att göra en sådan här övning med fru/man/pojkvän/flickvän.
Det tar en halv till en timma att lära sig landa på det här sättet. Efter två eller tre entimmarsövningar med tekniken sitter det hela väldigt bra. Det här förutsätter bred bana och liten sidvindskomponent.

Hälsningar/Allan