Läsplattor för allmänflygare: vad gäller?

Hejsan,

Jag har försökt läsa mig till på Transportstyrelsen respektive EASA kring hur rekommendationerna ser ut kring användning av läsplattor för dokumentation och/eller ersättning för kartor och navigation men jag har inte lyckats finna något, alternativt något som är applicerbart eller förståeligt för allmänflygare.

På amerikanska hemsidor har jag hittat läsbara och förståeliga rekommendationer som anger under vilka omständigheter som t.ex. analoga kartverktyg kan ersättas med digitala, rekommendationer hur man inför detta i sin flygning etc , se här och här. Jag har dock inte lyckats sniffa upp motsvarande i officiella kanaler för svenska/europeiska förhållanden. Läser man dessa tolkningar av amerikanska regler så verkar det vara fritt fram att på ett ansvarsfullt sätt ersätta analoga kartor med digital teknik enligt rekommendationerna.

För egen del känns det angeläget att införa och använda sådana här lösningar på ett sätt som stöttas av best practice och som bidrar till en förbättrad flygsäkerhet i stället för en försämrad sådan. Som nybliven och teknikintresserad pilot, PPL(A), kan jag också konstatera att det finns ett påtagligt gap mellan den analoga utbildningsprincipen och de digitala möjligheter som nu erbjuds och som på ett påtagligt sätt kan bidra till förbättrad/förenklad situationsuppfattning, enligt principen "just stay away from it". Digitala hjälpmedel som inte är en del av den ordinarie flygplansutrustning tror jag ganska många använder sig av men precis som allt annat inom flyget så förväntar jag mig att det finns bra rekommendationer att följa som är anpassat till den utveckling som vi i övrigt ser om kring oss.

Är det någon som kan peka på motsvarande lokaliserade rekommendationer från EASA eller Transportstyrelsen så att jag kan känna att jag är en god pilot som uppfyller regelkrav även med utpräglat digitaliserat dokumentations- och navigationsstöd baserat på svenska/europeiska förhållanden?

//Per

 

Jag ställde frågan till Transportstyrelsen för ganska länge sedan och fick ett svar som finns i den här tråden: http://www.flygfyren.nu/community/index.php?threads/tips-på-gps-app-för-navigering.2918/#post-20326

 

Den kinkiga punkten är väl GM1 NCO.GEN.135 (b). För att "accessibility, usability and reliability" skall kunna vara "assured" så måste man nästan ha dubbla plattor eller liknande. Själv så kör jag med papper och/eller bärbar dator som reserv (beroende på flygning). Å andra sidan så är GM inte på något sätt några krav.

 

Min nuvarande lösning för reseflyg:
1. Telefon med AirNav Pro
2. Platta med AirNav Pro
3. Utskrivna aktuella landningskort, på dessa har jag också noterat radiofrekvenser för det fall jag flyger VFR
4. TAF utskrivet på papper med relevant NOTAM, färdplan, v&b och ev. freq ditskrivet
tillgängligt men ej framme
5. IFR karta

Snar framtid:
1. Garmin 660 med moving map och landningkort/inflygningsprocedurer
2. Telefon med airnavpro
3. TAF utskrivet på papper med relevant NOTAM, färdplan, v&b och ev. freq ditskrivet
tillgängligt men ej framme
3. platta med landningkort och airnavpro
4. IFR karta

Om jag inte har tillgång till skrivare så sparas landningskort, taf/notam och övriga anteckningar på plattan istället