Varför måste det vara så tråkigt att landa?

Ursprungligt publiceringsdatum: 2008-10-16
Ursprunglig artikelförfattare: Air-man

Att boka planet för en flygning ger en pirrig känsla i magen. Man går och förbereder sig mentalt och bygger upp en förväntan om hur flygningen ska bli. Men måste det vara så tråkigt att landa?

Jag har kommit på att landa är det tråkigaste jag vet. Inte själva landningen i sig utan det faktum att flygningen närmar sig sitt slut.

Att boka flygplanet för en tur ger en pirrig känsla i magen redan några dagar innan själva flygningen. Man bygger upp en förväntan och spänning om hur det ska bli.

När man väl är i luften försöker man njuta så mycket som möjligt och försöker ge passagerarna en så fin upplevelse som möjligt så dom kan få en glimt av det här vi håller på med. Men i den sekund du tar beslutet att vända hemåt igen är pirret i magen som bortblåst och redan på medvinden känner man en tomhet inom sig, en tomhet som är svår att beskriva.

Du ska snart sätta ner hjulen på moder jord igen, tanka, tvätta och dra in planet i hangaren. När du stänger hangardörren efter dig är det som att lämna en kär vän som du inte kommer att träffa på väldigt länge.

Lika starkt som känslorna du har innan en flygning, lika starkt kan man känna längtan efter en avslutad flygning. Längtan efter att flyga igen. Det är den längtan som gör att vi håller på med flygning, som ger oss den obeskrivliga känslan av att lämna marken och sväva.

När vi åter är nere på marken igen är vi tillbaka i verkligheten. En verklighet som har så många måsten i form av arbete, skola, tandläkarbesök, förkylningar osv.

Men någonstans mitt i alla måsten lever längtan att flyga. Har man den så klarar man vardagen mycket lättare. När man lättar och stiger upp i det blå lämnar man allt krav på marken för en stund. Då är det bara du, planet och luften omkring dig.

Det är nog det som är flygningens innersta själ, den kravlösa friheten. Den försöker man återuppleva om och om igen. Till nästa gång man kan sväva där uppe får man låta längtan ge det där pirret i magen.

Men måste det vara så himla tråkigt att landa?

 

Man kan ju alltid göra några studsar!! Det är aldrig tråkigt!! En flygning är ju inte slut bara för att hjulen råkat nudda marken...

 

Jag brukar hålla räkningen på antal TGL med adf frekvens ratten..
Den som kommer efter undrar nog var jag varit och navigerat... ;-)

 

Är det bara jag som tycker att landningen är det intressantaste momentet i flygturen. För den som känner som trådskaparen så kan jag tipsa om att fotografera/filma, då finns det något att se fram emot när man kommer hem.

 

Så man har bevis på hur man missar "center line" gång på gång!!!

 

Jag brukar alltid dra en lättnadens suck när jag landat, speciellt om det varit stökigt, sidvind, kort bana etc. "Jag förstörde inget nu heller!"

 

Tycker oftast att det är skönt att landa. Oavsett hur kul det är att flyga så är det trevligt att komma tillbaka på jorden.

 

Annat var det när vi flög på Backamo Niklas, för där var det väl alltid max sidvind, så dåligt väder att sparvarna gick och alla landningar var ett mästerverk =)

 

Ja, det är nog efter det som jag fått min uppfattning. Haha!
Glada tider på Backamo, minst sagt.

 

Hej

Kul att någon hittat min gamla artikel igen. Tycker själv att själva landningen är ett roligt moment, men det jag menar med artikeln är mer att hela flygningen är till ända och att man får börja längta till nästa gång man kan flyga igen.

Mvh Air-man

 

Hej
Jag brukar tänka " varför landade jag, det var ju så kul "

Bosse