Vad skall man göra med sitt PPL?

Tyvärr har det visat sig att många nyblivna PPL-innehavare inte förnyar sitt cert första gången. Varför, kan man fråga sig? Blev inte drömmarna uppfyllda? Var det för dyrt? Frågorna är många men svaren är få? Jag tänkte skriva några rader hur man kan göra en PPL-karriär och få litet nya infallsvinklar på sitt flygande allt eftersom tiden går. Alla känner vi ju att vi stagnerar litet i utvecklingen då och då men då gäller det att ta nya tag.

Själv började jag karriären som hangarsopare på en flygklubb 1975 och drömmen om att en dag ta ett A-cert, som det hette på den tiden, hägrade för den då 12-årige lille pojken.

Alla har vi ju flugit runt med släkt och vänner när man precis har tagit sitt certifikat men efter ett tag så känns det litet enahanda och man vill ju gärna förnya sig och utvecklas. Som före detta segelflygare så måste jag erkänna att redan under min utbildning till dåvarande A-certifikat så började Cessnorna kännas ganska trista att flyga. Jag ville ha mer av den odefinierade "flygkänslan". Två veckor efter uppflygningen så flög jag in mig på PA-18-150 Super Cub.

Känslan av att börja flyga med sporrhjul var helt fantastisk. Det krävdes mer precision i landningarna och maskinen talade verkligen om när man gjorde rätt eller fel. Helt klart kul, samt ett steg uppåt på karriärstegen.

Eftersom jag lärde mig flyga i en klubb som hade en intensiv tävlingsverksamhet så blev detta också en naturlig del av utvecklingen. Faktum är att jag vann en debutanttävling bara en vecka efter uppflygningen. En dryg månad senare lyckades jag komma på en tredjeplats i Junior-SM, visserligen var det inte så många deltagare, men i alla fall. Tänderna blev blodade och jag fortsatte med tävlandet vilket ökade min förmåga att navigera och att precisionslanda. Ytterligare ett pinnhål uppåt?

Många upplever ju en osäkerhetskänsla i att ge sig ut på sträckflygningar. Den känslan ökar allt eftersom tiden går och till sist så blir det bara stjärtsvängar runt hemmabasen.

Eftersom jag var ung och självklart den bästa piloten i hela världen så var det ju inga problem att åka och fika på andra fält. Jag började till och med samla på så många flygplatskoder som möjligt i flygdagboken. Detta i sin tur ledde till att jag började tycka det var förbaskat roligt att göra noggranna färdplaneringar och uppföljningar på flygningarna. Hade jag räknat med rätt vind? Stämde bränsleförbrukningen etc?

Bromma var vid den här tiden ett getingbo som många av oss "bönder" från vischan undvek. Det var alltid trångt i kontrollzonen speciellt under morgonen och sena eftermiddagen. Inte tusan undvek jag Bromma. Det var bara till att hålla för näsan och prata "Chuck Yeager-engelska" så fick man i regel lov att flyga in direkt mellan ett par F-28:or medan man hörde att andra VFR-flygare fick ligga i väntläge. Tack vare att jag byggde upp en hygglig flygtrim och rutin ganska snabbt så fick jag många gratisflygningar. Det var oftast flygningar av teknisk natur, provflygningar efter tillsyn, ferryflygningar för flygklubben och så vidare. Man fick ibland frågan: "Kan inte du åka och hämta den där kärran som Nisse fick ställa på Nödlanda pga av dåligt väder?". Självklart ställde man upp eftersom det gav flygtid. Längsta flygningen hittills blev en tripp till Shetlandsöarna för att sedan fortsätta ner och kryssa runt UK och Irland. Ytterligare ett pinnhål upp på karriärstegen.

Ett annat steg i utvecklingen var ju att flyga nya typer. Inflygning på C182, PA-28 och MFI-15 gav ytterligare litet nya dimensioner åt flygeriet. Ställbar propeller, kylklaffar autopilot och alla möjliga trevliga nyheter. Ett karriärkliv det också?

Allteftersom högen med timmar växte i flygdagboken så kunde man ju skaffa sig nya behörigheter såsom mörkertillstånd och ett bogsertillstånd. Att bogsera var faktiskt kul. Det roligaste var att flyga ner och släppa linan, det blev ju något av precisionsbombning över det hela och det bor väl en liten Biggles i alla piloter? Många korta flygpass och många landningar blev det.

Så småningom bytte jag jobb och bostadsort och mitt flygande minskade. Till sist kunde jag inte förnya certet på grund av för få flygtimmar (andra regler på den tiden). Men man hade ju en viss tidsrymd på sig för att göra en ny uppflygning. Eftersom jag var inne i en hektisk period av livet just då så försvann tiden snabbt och helt plötsligt så stod jag helt och hållet certifikatlös.

Efter många och långa år så beslöt jag mig för att återvända till mina rötter och sätta igång igen. Det var litet krångel med att tolka vilka regler som gällde om man ville ha ett JAR-PPL. Två välrenomerade flygskolor i Sveriges andra stad hävdade bestämt att jag var tvungen att flyga minst 45 timmar och på så sätt börja om från noll. En annan mindre skola sade: Vi får väl flyga några pass och se vad du kan. Luftfartsverket hade samma inställning så det var bara till att börja läsa in teorin och damma av flygkunskaperna.

Efter ett MVG på uppflygningen så infann sig frågeställningen på nytt. "Vad gör jag nu"? Att börja kuska runt mellan sommarstugor med vänner och bekanta kändes inte lockande så det fick bli lite turer runt till andra fält både i Danmark och Tyskland.

Efter någon månad så slog FFK klorna i mig och jag blev skickad på lågflygkurs. Förbaskat kul och en helt ny dimension på flygandet.

Sedan följde utbildning på Search and Rescue, kraftledningsinspektion, eftersök av försvunna personer och alla möjliga varianter på vad man kan göra och inte göra med småflygplan. En låda med gröna kläder blev jag också utrustad med så att man kan göra litet nytta för hemvärnet. Då och då åker den orangefärgade överlevnadsdräkten på och man skall ut på sjöbevakning.

Förra året blev det en massa brandflyg också. FFK-flygandet är helt klart både roligt och nyttigt och man känner faktiskt att man gör nytta för uppdragsgivarna.

Man kan väl uttrycka det att jag är mitt inne i den delen av PPL-karriären just nu. Vad blir nästa steg? Kanske en ava-kurs?

Vad man skall komma ihåg är att det är man själv som håller i rodret när det gäller den personliga utvecklingen som pilot. Det gäller att ta initiativ och investera både tid och pengar men belöningen känns behaglig det kan jag lova för flygning är och förblir förbaskat rolig.

I dag finns det ju många som får sin flygutbildning gratis på olika flyggymnasier och det är ganska intressant att se olika attityder till flygandet hos de här. Vissa vill inte lägga en krona på t ex typinflygning på en ny typ även om de kan tjäna en massa gratis flygtid på t ex brandflyg i slutändan. Ordet "bortskämd" svischar förbi i min hjärna i alla fall. Andra far land och rike runt för att bogsera och flyga brandflyg och ser bara möjligheter om man lägger ut några kronor på sin fortsatta karriär. Undrar vem som har roligast?

Avslutningsvis så vill jag bara säga att detta var några av mina tankar runt vad man kan hitta på med sitt PPL, det skull vara kul att få litet fler synpunkter och infallsvinklar. Att investera närmare SEK 100.000 och sedan inte känna att man får ut vad man tänkte av det är ju inget kul? Eller?

Med vänlig hälsning,

Håkan

Kommentarer: 9 st
	1. 2007-05-21 01:04:30 av MattiasNN
	Vilken härlig artikel. Jag har tänkt samma tankar som du när det gäller nya piloter. Jag inräknat. Flygningen har inte blivit av som jag tänkt första åren. Ett par längre flygäventyr står på listan. Kanske utomlands nästa sommar. Mörker står på önskelistan. Just nu satsar jag på att kunna flyga brandflyg i sommar, inte för "gratisflygandet" utan för att känna att man gör en insats! En annan dröm är att få spaka AN2... Det finns en hoppkärra i närheten. :-) //MattiasNN
	2. 2007-05-22 10:13:45 av Håkan_Olsson
	Man måste alltid ha litet nya mål och idéer som man kan kämpa för att nå. AN-2 låter ju inte alls otrevligt. Lycka till ! Håkan
	3. 2007-05-22 23:35:55 av Fredrik
	Intressant artikel! Mycket bra att du belyser vilka vägval man kan göra som innehavare av ett PPL-certifikat. Det finns ju faktiskt en hel del roliga och stimulerande flygaktiviteter som man kan företa sig. Men då gäller det ju att man vill något själv också och är beredd att satsa lite för att nå dit, precis som du skrev själv!
	4. 2007-05-25 10:09:09 av Rikard
	Det som slår mig med alla artiklar som publiceras på Flygfyren är hur välskrivna och genomtänkta de är! Mycket underhållande läsning!
	5. 2007-05-26 08:15:14 av Håkan_Olsson
	Hela Flygfyren är ju genomtänkt och välskrivet så man får ju göra sitt bästa när man skriver något. Man vill ju inte sänka standarden alltför mycket. :-)
	6. 2007-05-28 23:58:37 av Valkyria
	Ingen risk. Det är viktigt att fundera över varför man håller på med det man gör! Och rolighetsfaktorn är inte att förakta. Kan man sedan göra en god gärning för andra och komma billigt undan är det ju klockers. Variation är livets krydda. Att ava är en annan krydda som jag tycker alla borde prova på. Att lära andra att flyga kan vara en mission också. Bara man inte slutar att utveckla sitt flygande. /Cajsa G
	7. 2007-06-21 20:16:20 av Fakkah
	Håller helt med kommentar #4! Din artikel öppnade verkligen mina ögon för PPL då jag dagligen sitter och skriker inombords efter att äntligen få sätta mig i en jätte-maskin och köra paxen till härliga semesterorter. Men detta fick min syn på PPL att helt och hållet förändras. Innan jag läste artikeln kände jag att man var som kopplad i ett hundkoppel med PPL (då man inte får flyga kommersiellt och göra någon nytta), men allt detta låter ju som ett äventyr för livet! Tack!
	8. 2007-07-06 21:59:27 av fraste
	Mycket bra artikel.
	9. 2009-08-09 11:28:01 av dypen
	Takk for en god artikel med gode råd på veien for ppl holdere!
	För att lämna kommentar - Logga in