Varför uppskattar man vissa flygplanstyper mer än andra?

Att det är kul att flyga behöver man ju inte förklara för någon på Flygfyren. Anledningen varför det är kul har jag hitills inte fått klarhet i. Detta ämne har ju diskuterats i hundra år utan att något entydigt svar har kommit fram. Man har ju hört saker som att det är en frihetskänsla, en känsla av att komma bort från det vardagliga, man kommer närmare Gud och så vidare i all oändlighet.

Den biten kommer jag att lämna därhän, det blir upp till var och en att finna sin egen förklaring. När jag satte mig ner för att skriva detta så tänkte jag göra en högst personlig förklaring till varför jag tycker att vissa flygplanstyper är trevligare att flyga än andra. Observera att detta är mitt personliga tyckande och jag vill inte gå in i någon debatt om rätt och fel. Jag kommer säkert att kunna beskyllas för att vara en bakåtsträvare i vissa avseenden men det kan jag leva med.

När jag som tolvåring började karriären men en bunt teoriböcker för A-cert i den ena handen och en bunt trasor i den andra (för att få torka skit under buken på diverse flygplan) så insåg jag ganska snabbt att det här med att flyga med motor var nog min melodi. Men eftersom jag alltid varit lätt besatt av flygning så fick det bli segelflygning som en steg på vägen mot att få flyga apparater med motor i nosen. Ingen moped för mig inte!

Som femtonåring var jag klar med den praktiska delen för segelflygcertifikatet och visst katten var det helt underbart att själv kunna manövrera en Bergfalke III i lufthavet. Sedan fick man ju flyga den ensitsiga K8B som ju var roligare även om prestanda var ungefär desamma som för den hederliga Bergfalken.

Segelflygkarriären blev ganska kort, det gällde ju att jobba som en slav på kvällar och helger för att kunna finansiera det som hägrade i fjärran, det fantastiska A-certifikatet för enmotoriga landflygplan under 5700kg (Det heter visst PPL i dag).

Segelflygandet satte ju dock sina spår, jag fick lära mig hur noga det var med farthållning och hur viktigt det var att flyga rent. Denna kunskap sitter fortfarande i ryggmärgen och jag har haft stor nytta av den genom åren. Det var litet bakgrund till mitt flygande, nu skall jag försöka få till något om varför vissa typer av flygplan är roligare än andra ur mitt perspektiv.

Mitt perspektiv blir dock ganska snävt eftersom jag bara har erfarenhet av enmotoriga kolvmotorflygplan och segelflygplan men detta är vad jag tycker i alla fall

Jag har kommit fram till att ju fler saker jag får lov att hålla ordning på desto roligare är det. Helst skall allting skötas mekaniskt med handkraft, då lever jag upp fullständigt. Varför ha elektriska klaffar när man kan sköta dessa med handkraft? Att flyga flygplan med ställbar propeller, infällbart landningställ, justerbara kylklaffar och så vidare, det är vad jag tycker är roligast. Dessutom vill jag att flygplanen skall vara stabila men responsiva och ha god roderharmoni. Stabilitet innebär inte att ett flygplan är trögt i reaktionerna.

En psykolog skulle förmodligen klassa mig som någon med ett otroligt stort kontrollbehov, men att hålla ordning på en massa saker medan jag flyger och dessutom göra allting rätt är en av orsakerna till att jag tycker att det är så roligt att hålla på med det jag gör. På så sätt blir en liten "stjärtsväng" i närområdet runt flygplatsen en mer komplett upplevelse.

Jag kan ju visserligen tillstå att det skulle vara skönt med tre händer ibland, speciellt i kyttigt väder på låg höjd när man flyger med en tumme i kartan, en hand på spaken och samtidigt skall sitta och mer eller mindre kontinuerligt justera en manuellt ställbar propeller för att inte övervarva motorn.

Om jag skull flyga något modernt med FADEC, och Garmin 1000 panel så skulle det nog vara jättekul ett tag på grund av nyhetens behag men sedan skulle jag nog tycka att det blev ganska tråkigt. Men jag vet inte säkert, jag har inte provat ännu????

Om jag slagit mig på yrket att flyga kommersiellt så hade jag nog somnat av tristess i en Airbus men blommat ut fullständigt i en DC-3:a

Avslutningsvis några av mina personliga kommentarer om några av de typer jag flugit:

C150/152 och C172:
Snälla och trygga flygplan som förlåter det mesta en privatflygare kan hitta på. Tyvärr litet för mycket gummibandskänsla i skevroderlinorna och varför har de elektriska klaffar när man hade ett fulländat mekaniskt system från början? Sammanfattningsvis så är det ett bra och tryggt reseflygplan.

C182:
Ett mycket trevligt reseflygplan som trots sin yttre likhet med 172:an känns ganska annorlunda. Goda farttprestanda trots vingstöttor och fast ställ. Många trevliga reglage att fingra på. Förmodligen skulle RG-versionen, vilken jag aldrig flugit, passa mig bra.

PA-28 med fast ställ och fast propeller. Snällt och tryggt och trevligt trots sin något onödiga stabilator. Stabilator är ju ett måste på överljudsflygplan men får anses som en modenyck på mindre flygplan.

PA-28 med infällbart ställ: Nu börjar det ta sig. Constant speed propeller och infällbart ställ så att man får upp farten litet. Högre vingbelastning än den vanliga PA-28 vilket gör den stadigare i kyttigt väder. Det enda jag saknar är ställbara kylklaffar att fingra på .

MFI-17/SAAB Supporter:
Mycket trevlig flygmaskin som är både responsiv och stabil. Ligger snällt kvar i en sväng även om man släpper allting. Stabilatorkonstruktionen i kombination med T-stjärt används till fulländning eftersom flygplanet håller trimmad fart exakt oavsett vad man hittar på med gasreglage och klaffar.

Piper J3/L4 och PA-18:
Underbara gamla konstruktioner i all sin enkelhet. Här får man verkligen lära sig att använda sidoroder för att hålla kulan i mitten. Njutningen av att vingglida och att göra en bra trepunktslandning måste upplevas. Att flyga Cub är speciellt helt enkelt.

SAAB 91B och C:
En fantastiskt trevlig flygmaskin som dock kunde ha litet bättre fartprestanda och kortfältsegenskaper.Ett litet minus är också att kylklaffarna endast kan manövreras på marken annars har den de egenskaper jag eftersträvar. Manuella klaffar och landningsställ, ställbar propeller och flygegenskaper som gör att man gör rätt manöver samtidigt som blotta tanken på manövern uppstår. Dessutom ett motorljud som kan få en biskop att sparka ut ett kyrkfönster.

Slutordet blir att den här artikeln inte alls blev vad jag tänkt mig från början men så blir det ibland?????...

Med vänliga hälsningar,

Håkan

Kommentarer: 3 st
	1. 2007-11-11 20:36:53 av edlundarn
	Längtar till å uppleva lite olika flygplan. Har än sålänge bara flygit Socata och PA28, CUB verkar vara kul! Ska bli det nästa år
	2. 2007-11-12 13:04:23 av Domino
	Samma här. Längtar till den dagen då jag kan utnämna en favorit. Ett speciellt tack till Håkan för metaforen "...som kan få en biskop att sparka ut ett kyrkfönster" Och precis som du skriver är det den manuella flygningen som lockar mig. Har flugit jumpseat med lite fraktflyg från A till B vilket inte lockar det minsta. Autopilot från 200ft, sen pappersarbete och till sist av med autopilot på kort final. Man är väl flyg-romantiker kanske.
	3. 2007-11-24 01:32:52 av speedbird
	Hej Håkan, Trevligt skrivet! Anledning till att det är kul är Mycket enkel. Man är pervers helt enkelt!.......... För mig började denna perversion på den tiden gamla Torslanda var aktivt och en skollärare tog med 2 unga grabbar i de tidigaste skolåren för att visa det fantastiska lilla flygplan han då flög, en C-150, tror det var SE-CXI och visst lyckades han plantera flygbacillen! Tror jag redan då på ngt underligt sätt förstodd att det här kommer jag att hålla på med på ngt sätt. Många år senare blev det mitt yrke och jag har inte lidit för mycket av detta Virus! Möjligen då min fru, och det kan man förstå då hon vet att jag har en älskarinna där uppe, visserligen i plåt men Åh så ljuvlig! Denna varelse, kommer ibland med temperamet och personlighet, nyfikenhet och i mitt fall ren Perversion är svaret. En gång smittad, för alltid påverkad! Clear Skies. Mvh Ivan
	För att lämna kommentar - Logga in