Har en liten fundering kring att landa på platser som inte är riktiga flygfält. Är det några i forumet som har erfarenhet av att landa tex på en åker eller någon annan gräsplätt nära tex sommarstugan som normalt inte används som bana? Är lite nyfiken på hur ofta det görs och vad man använder för teknik. Föredrar man sporre eller kanske tom tundrahjul? Hur viktigt är med att reka i förväg. Hur håller man koll på vinden på bäst sätt utan vindstrut. Skulle var kul med en kärra som man kunda sätta ner (och gärna lyfta igen ) varsomhelst. Någon som har lite kommentarer kring detta? Jonas (sitter på jobbet men har bara flygplan i skallen och bombar flygfyren :h)
har gjort tjugotalet utelandningar, men det är ju iofs med segelfpl och då är det ju en annan grej. har heller aldig startat från ett fält. jag letar helst upp slagna åkrar vilket oftast ger den bästa ytan. dessa har vanligtvis lite gulaktig färg. att landa/starta på sådana med motorplan skulle inte vara några problem. brukad mark har ju fördelen att den oftast är garanterat fri från stenar och andra överraskningar (bonden vill ju knappast ha sådant i sina redskap) diken och andra eventuella ojämnhetar på slagna åkrar brukar inte vara så svåra att se från luften. dock får man passa sig om det e blött, har upplevt en landning i regn på ett slaget fält med 70 km/h -> stopp på 30 m utan hjulbroms!! man hann inte ens tänka tanken att lyfta handen till bromshantaget, fast de flesta slagna åkrar kan gå att landa på utan problem även när de är blöta. grönaktiga icke brukade gräsfält (t.ex. betesmarker) går också normalt bra men är ändå något jag själv helst undviker eftersom risken e större att det dyker upp stenar/stängsel och andra hinder/ojämnheter som kan vara svåra att se. och som segelflygare hinner man sällan reka fälten allt för noggrannt eftersom man har fullt upp med att hitta termik. segelflygmentaliteten är ju att landa först och fråga sen, men det är inget att rekommendera för motorflygare dock, eftersom man inte kan påstå att man "var tvungen" att landa.. så det kan ju vara ett problem. så markägarens tillstånd är nog något man måste ha i vilket fall som helst.
En bra grej i bl. a. Sverige är att det går att landa på sjöar under vintertid, om isen är tjock nog vilket den oftast brukar vara. Låter kul att flyga till någon sjö och fiska över en dag. Där finns det ju oftast gott om utrymme att starta och landa på, beroende vilken sjö man väljer. Det brukar hållas ett fly-in i Rättivk på sjön Siljan, tyvärr blev det inget fly-in i år eftersom att det inte fanns någon is. Det blir nog mer vanligt med isfria sjöar. Har aldrig varit med på någon slags utelandning, men själv föredrar jag på flygfält, skulle kännas lite läbbigt när man inte vet vad det finns för gropar eller så. Men jag har ju inte PPL än så jag ska väl inte dra några slutsatser än kanske. http://www.malungsflygklubb.se/bilder/stora%20bilder/bild5.jpg
När jag had min AKKA i flygbart skick så jorde vi flera "ute"landningar d.v.s. fält där vi nte rekat till fots men det var ju med en ul masin som jag dessutom inte var så rädd om. Med dom stora tundran hjulen så gick det nog att landa på gruligt vatten eller en stenig strand, men helst vill man ju ha med planet hem. Jag brukar välja ett fält som ger möjlighet till till en lång flack in flrygning i övrigt samma som sjö använd medvinden för att reka hinder flyg ett extra var om du är osäker, vind förhållanden, leta efter vimplar på flaggstänger ,rök, trädens rörelser mm. och inte minst bromsa du vet alldrig vad som döljersig gräset.
Intressant med era inlägg! Hur är det egentligen, instämmer ni att landa med sporrhjul i dålig terräng är en stor skillnad jämfört med vanligt ställ? Under skolningen fick man ofta höra man skulle vara rädd om noshjulet genom att tex taxa med "spaken i magen" (gräsfält på Sundbro). Jonas
JO, jag har ju bara praktiserat utelandningar med AKKAn och den har ju sporrhjul, men jag har haft ett par haverier där bultarna till sporrhjulet brustit vid landning inget dramatiskt och jag har inte vidare funderat på vad det beror på, men konstruktionen är nog lite klen just där och hjulet väldigt litet.
Vindriktningen är väll minsta problemet att få koll på, alla har väl en GPS som visar GS så en överflygning på låg höjd ger en bra bedömning
Ja så kan det vara, men vi som är med i 2000 talet kan p.g.a. säkerhets tänk använda GPS. Och begrepp so GS = grund speed fans väl även på hedenhös tid. Att jämföra IAS och GS är enkelt om det inte finns andra saker på marken som kan hjälpa till
Visst, men felskrivningar är inte alltid lätta att förstå. Jag begrep inte heller vad du menade med "GE" som du av misstag skrev först.
Rättstavningsprogram är inte alltid bra. Men vissa termer bör man kanske kunna läsa ut gissa sig till. Men tillbaka till frågan Om man gör en ute landning för skojs skull har man hur mycket tid som helst att flyga ett varv på säg 500 ft och då notera vindriktningen i 4 väderstreck, om det är en ute landning p.g.a. metodproblem får man göra det bästa av situationen och då är det oftast landningsområdet som avgör riktning och då kan GS vara ett avgörande hjälpmedel att se vilket håll på den tänkta platsen som är bäst. De starka sidvindar du har i exemplet för dessa behövs inga instrument dom känns i planet Och ska man vara helt ärlig så är nog flygtrimmet den största faktorn Om jag måste göra en landning på okänd plats och inte har någon uppgift på vindarna så ger GS kontra IAS en bra uppfattning förutsatt att jag flyger i den tänkta landningens riktning eller 180 grader emot Om det blåser så lite att jag inte känner det i planet är höger eller vänster sidvind oviktig lika så om värdena är i stort lika ett par KT medvind inte
Ja, att flyga ett varv eller 2 och känna sig för är en bra ide. Och man kan ju göra saker på fler än ett sätt. Jag säger absolut inte emot att GPS kan ge nyttig info men att jag definitivt föredrar en flagga som visar vinden. Jag ansatte en gång en fingerad nödlandning och upptäckte på finalen att det var i rätt stark medvind....Jag hade helt enkelt fått för mig att vinden var från ett visst håll.Så nån expert är jag inte i praktiken. Fast det är ju därför jag vill öva.
Där är vi överens en flagga/vimpel eller något är alltid bäst, men jag reflekterade på det du skrev inledningsvis att det ofta var svårt att hitta någon flagga eller dyligt inför landningen och då tänker jag att man har Gpsen kvar att jämföra IAS och GS. Vi tänker nog inte så olika
