Slutrapport publicerad för olyckan nära Umeå flygplats med flygplanet SE-MES

Metar från några minuter efter att olyckan hände:
METAR ESNU 141220Z AUTO 16005KT 130V190 9999 FEW053/// BKN082/// OVC098/// 15/08 Q1014=
Avsikten var att släppa hopparna från 13 000 ft. Måste vara svårt med VMC i det vädret.

 

Jag håller inte med. Hopparna måste ju se landningsområdet vid exit, dvs en tillräckligt stor lucka mellan molnen räcker väl. Så länge som piloten kan navigera med tillgängliga medel till exit punkten från rätt håll (kurs) och höjd så borde det inte vara större inverkan för att flygningen inte skulle kunna utföras enligt VFR reglerna (VMC minima). Molnförhållandena kan vara ytterst olika inom stigsektorn, Umeå CTR i detta fall. Stigningen och inflygningen bör ju ske VMC. Tunna molnskikt torde även inte ställa till med problem för hopparna. Full molntak är en fråga för sig ifall det skulle ha börjat från 5300 ft när han startade. Men det konstaterades i rapporten att väderleken ändrades under flygningen och det inverkade uppenbart på pilotens planering för återinflygningen till Umeå. Onekligen rätt så stressande, själv flugit med fallskärmshoppare i motsvarande väderlek.