Air France?!

Från AF: http://corporate.airfrance.com/en/p...on-dair-france-a-la-note-dinformation-du-bea/

 

Som jag tolkar rapporten fick piloterna stallindikering och hanterade detta genom att ge full thrust, nosen upp, vilket orsakade en hastig stigning. Så småningom drog man istället ned thrust till 55% eller nåt, fortfarande med mycket högt nosläge, vilket naturligtvis fick till effekt att flygplanet stallade hela vägen ner i plurret.

Stallvarnaren i A330 baserar sig inte på hastigheten utan på anfallsvinkel, så blockerade pitotrör bör inte ha haft någon inverkan på den. Frågan jag inte får rätt på är varför i hela friden piloterna valde att höja nosen!? Det är ju precis tvärtemot hur man häver en stall, för jag utgår ifrån att grundprincipen är samma som på lättare flygplan.

Något slags desorientering (som drabbade båda, eller möjligen alla tre piloterna) eller felaktiga värden på instrumenten känns som sannolika orsaker. Fast det förklarar inte hur man lyckas ignorera en tjutande stallvarnare... fortfarande många frågor som återstår att besvara.

 

En stall i tunn luft är alltid väldigt mycket allvarligare än en på lägre höjd.
På 38000 fot med ett tungt flygplan är det inte så stor skillnad mellan marschhastighet och stallhastighet. Om det dessutom är en superstall, något som anfallvinkeln (55 grader) tyder på, kan höjning av nosen vara en komponent i försöken att häva. Det gäller i så fall att försöka få flygplanet i resonans. (Superstall är något som våra vanliga flygplan dessbättre är immuna mot.)

Men allt detta är bara spekulationer. Kanske indikerades ett alltför högt machtal?
Kanske hade autopiloten lagt planet i dykning innan den kopplades ur?
Hur som helst, så är det en väldigt svår situation när man har olika instrument som säget mot varandra. Dessutom i mörker.

Hälsningar

Allan

 

http://www.bea.aero/fr/enquetes/vol.af.447/point.enquete.af447.27mai2011.en.pdf

Den officiella senaste rapporten.