Behövs ett svenskt bokstaveringsalfabet?

Helt rätt tänkt att vi övergår till Engelska boksaveringen men fortsätter att prata Svenska oftast är det inga problem att bokstäverna på Svenska men så plötsligt tappar man en bokstav mitt i ett upprop jag har min hat mokstav M. jäkligt retsamt med Sigurd Erik Kalle Filip . ... mike

 

Hur svårt kan det vara att offra ett hundratal av synapserna av de miljarder du har för att koppla ihop ett 50-tal bokstäver med namn som du nästan redan vetoch kan allihop ? Det måtte väl egentligen vara en baggis, om man intalar sig att det är det, att på en fikapaus låsa fast dem vid varandra - eller hur ?

 

Frågan är ju inte om vi kan för det har vi redan bevisat, utan behövs det, skulle det underlätta att bara användaEngelska vid bokstavering då de flesta ändå flyger med allmän behörighet. Jag fastnar då och då på någon bokstav och det kan vara åt båda hållen.
Jag ser inte att vi dissar det Svenska språket, och ser det som självklart att använda det i radio pratet men just boksaveringen kunde förenkla med bara ett språk

 

Tja... Man skulle kunna argumentera likadant för att inte lära ut svensk radiotelefoni alls. Det finns ju engelsk, så varför lära in två varianter av samma sak...

 

Inte riktigt, vi kan idag välja om vi vill prata Svenska eller Engelska men vi blandar inte språken så pratar vi Svenska så skall bokstavering en också ske på svenska och lika med Engelska
Att bara ha engelska i bokstavering skulle kunna ta bort en del skakningar när man inte kommer på det Engelska namnet eller tvärtom om

 

Likaså är väl radiofyrer etc fortfarande refererade till med engelsk bokstavering även om man pratar radio på svenska, eller minns jag galet nu?

 

Oavsett vilket, så är det ett utmärkt tillfälle att gymnastisera hjärnan, vilket alla borde göra och utnyttja varje tillfälle till.
Vi har blivit så slöa att vi snart glömt konsten att lära utantill, så snart vet vi inget och kan inget utan att hålla en smartphone eller surfplatta i handen.
Skulle du råka glömma en svenskbokstaverad bokstav är det ingen som vare sig misstycker eller löjliggör dig bara för att du skiftar till engelsk bokstavering tillfälligt.Jag tror också det är näst intill omöjligt att sluta uttala flyplansregistreringarna på svenska när vi talar om dem i briefing- eller fikarummet t ex.
Jag tycker ni driver en storm i ett vattenglas till ingen nytta, det finns långt mycket viktigare frågor att diskutera. Kliv ut ur lekhagen!

 

Nej, det finns inget sånt sagt. Jag tror att det bara blir så eftersom fyren benämns på engelska i 99 fall av 100. Av gammal vana blir det ofta också då engelska den 100e gången när det pratas svenska.

 

Och all utveckling är av godo? Det kallas även domänförluster. Att det skulle vara rädsla för det okända är bara dumheter. (Jag har undervisat i Cambridge och Chelmsford -på engelska - och är knappast rädd för engelskan men blir ändå sur när snart alla affärer annonserar SALE, men det kallas väl utveckling?). Svenskar är ofattbart aningslösa i dessa sammanhang.

 

Ah, det förklarar den saken.

Storm? Det låter som en grov överreaktion på en simpel fråga. Vi har nog tid att diskutera fler saker samtidigt. Bara att ta upp! Det är inte som att det är någon annan tråd med livlig debatt som detta potentiellt skulle ta någon tid ifrån. Men det är såklart enklare att dra till med överdrifter och säga att alla som inte håller med är barnsliga.

 

Jag säger som mina studenter ibland brukar säga: Jag hajar noll. Ska vi sluta prata svenska för att hovet förr pratade franska eller att man ännu tidigare pratade latin i kyrkan? Eftersom nejsidan (dvs mot svenskan) leder med 16-7 (imponerande!) ska vi kanske det. Men det är ju storsint att vi gamla räddhågade bakåtsträvare tydligen i alla fall får fortsätta använda "telefonkatalogen" tills vidare medan alla moderna utvecklingsbejakare skrider in i framtiden som engelskspråkiga. Ingen tycks vara intresserad av att försöka se detta i ett större sammanhang så jag lämnar tråden.

 

Jag håller med @stellann och @FGUbeagle helt och hållet. Jag arbetar också på universitet och talar lika mycket engelska som svenska på jobbet -- både med kollegor och i undervisningen. Att jag på något sätt skulle vara rädd för engelska ("rädsla för det okända") bara för att jag tycker att svenskan skall finnas kvar är löjligt. Och att ersätta svenska med engelska i svenska sammanhang är förändring, men knappast utveckling.

Det som stellann skriver om domänförlust är alldeles riktigt. Jag lägger mig vinn om att mina studenter skall kunna både svensk och engelsk terminologi. Även i flygsammanhang så säger jag när jag talar svenska hellre "kursvinkel" och "färdhastighet" än "heading" och "groundspeed".

Sedan förstår jag verkligen inte vad det har med saken att göra om man använder riktigt namn eller alias. Mitt riktiga namn kan man se i varje fall.

 

Just flyg är väl något som i allra högsta grad kan ses som ett internationellt sammanhang? Speciellt när säkerheten beror så pass mycket på kommunikation tycker jag det är lite udda att man på så många ställen primärt pratar lokalspråket (jag gör det själv så jag dömmer inte de som gör så utan ifrågasätter snarare varför vi fortsätter utbilda på det sättet istället för att försöka övergå till något mer internationellt gångbart). Men det går ju lite utanför vad trådskaparen frågade om då det bara frågades om bokstaveringsalfabetet. I det fallet får man ju såklart som du säger en blandning av engelska och svenska om man kör med engelska bokstaveringsalfabetet när man i övrigt pratar svenska. Vinsterna förespråkarna ser med det har väl redan tagits upp.

Argumenten mot tyckes mig (alltså min uppfattning av argumenten. Tycker de som argumenterar för det svenska bokstaveringsalfabetet att min uppfattning är felaktig rörande de argumenten får ni gärna hjälpa mig se det på ett annat sätt) mest bestå i principiella ställningstaganden och värn om det som varit.

Förlusten här är alltså att vi skulle glömma det svenska bokstaveringsalfabetet?

Domänförluster och läroverk tycker jag i övrigt är lite spännande. Det verkar oftast som det är här man oroar sig över detta fenomenen. Samtidigt blir resultatet väldigt konstigt när det gäller nya ämnen och rön där man skyndar sig att försöka hitta svenska termer att använda (för hur mycket vi än vill se oss som drivande så är resten av världen fler och nya rön och helt nya ämnen har oftast sitt ursprung där) och resultatet blir studenter som får svårare att lära sig då de svenska termerna upplevs "påhittade", inte går att söka på online och kan vara luriga att hitta en korrekt översättning på. Är det rimligt att skydda oss mot domänförlusten på bekostnad av att ge oss ett handikapp internationellt?

Här håller jag med dig helt. Någons argument skall kunna stå på egna ben i mångt och mycket. Däremot verkar det vara enklare för folk att bli hätska och hårda i orden när de upplever anonymitet så kanske skall man se reaktionen mer som en reaktion på argumentationsteknik som går mer ut på att föringa andra (eller ämnet i stort) snarare än en reaktion på avsaknaden av "riktigt" namn på avsändaren.

 

Jag vill alltså att man skall kunna begreppen på både svenska och engelska. På vilket sätt ger det ett handikapp? I de flesta sammahang betraktas det som en tillgång att kunna flera språk!

 

Handikappet blir en högre inlärningströskel. Är det bättre att veta mycket, visst, men om det är ett krav så har man effektivt höjt inlärningströskeln. Man har också gjort att man behöver komma ihåg två saker för varje en sak. Vi har tyvärr en begränsning i hur mycket vi kan komma ihåg så extra saker man behöver hålla i minnet är en belastning. Vi kan inte påverka hur mycket tid vi har per dygn, så vad vill man hellre att en student skall lägga energin på; Lära sig termer eller det faktiska ämnet?