Hej Aerodynamik har alltid intresserat mig. Har sökt på många ställen orsaken till att vissa flygplam har vingarna svepta framåt. Jag tänker då speciellt på skolkärran Bergfalke som fortfarande användes i segelflygklubbarna. Det ser visserligen harmoniskt ut, men det borde finnas andra motiv. Päverkar det stabiliteten? Kan ngn svara ? Borgar
Wikipedias artikel är ganska informativ: http://en.wikipedia.org/wiki/Forward-swept_wing Specifikt ang glidflygplan: "The SZD-50 PUCHACZ glider, as well as many other two-seater (training) gliders, since this facilitates the correct placement of the center of gravity, the weight of 2 pilots becoming important in a two-seater glider." Det tycks alltså vara en fråga om viktfördelning i dessa plan.
Med framåt svepta vingar blir fpl mer manöverbart och stall av skevroder sker senare. kräver dock en starkare konstroktion = mer tyngd.
Intressant att det finns segelfpl med framåtsvepta vingar. Det visste jag faktiskt inte. Ett argument jag minns från teknis, och som nämns i artikeln, är att framåtsvepning ökar risken för aeroelastisk divergens. Dvs, luftlasterna ger upphov till en vridning av vingen som blir självförstärkande/instabil (med en bakåtsvept vinge händer samma sak fast tvärtom, alltså en stabil rörelse). Det borde vara ett allvarligt problem på en segelflygplansvinge som är lång och vek, och därmed torsionskänslig. Jag noterar att segelflygplanet i WP-artikeln är en skolmodell. Gissningsvis har man där tagit en ökning i strukturvikt för att få ett generösare tyngdpunktsområde, på bekostnad av prestandan. För prestanda är antagligen mindre viktigt i en skolkärra, som väl ändå mest ska upp och ner? Aerodynamiskt sett är ju annars en framåtsvept vinge analog med en bakåtsvept vinge, som är betydligt vanligare. Poängen är att luftmotståndet minskar nära ljudhastigheten, vilket är ett vanligt fartområde för många trafikflygplan. WP har bra artiklar även om det: http://en.wikipedia.org/wiki/Swept_wing .
Många 2-sits segelplan, ex Sveriges genom tiderna vanligaste skolflygplan Bergfalke II, III, IV, har framåtsvepta vingar, dels för viktfördelningen och även för att man från baksits också vill se lite mer av världen än vingöversidan ooch molnen ovanför.
För att slippa stora förändringar i trim med respektive utan någon i baksits vill man ha baksitsen ungefär där vingen skapar lyftkraft. Tyvärr är detta även den plats där vingbalken gärna hamnar. Det har visat sig svårt att bygga om segelflyglärare för att möjliggöra en genomgående vingbalk. Alltså måste man behålla vingens lyftkraftcentrum på samma plats men flytta vingbalkens genomföring genom kroppen bakåt - vad göra? Japp, framåtsvept vinge. Det är alltså lite av en halvsanning att det har med viktfördelning att göra, då det i stora delar är ett strukturproblem man löser genom framåtsvepningen. Om det egentligen löste tillräckligt mycket av problemet i Bergfalken finns det väl ett antal segelflyglärare med ömma ryggar som har bestämda åsikter om...
Ja, det var en häftig rysk Bergfalke. Apropå swing wing (justerbara vingattityder), så hade/har ju Bergfalken också en inbyggd risk: vid häftig markkontakt med vingspets kan baksitsens ryggstöd "häftigt" klämmas framåt (uuuh)... Men för att se allt till det bästa, så uträtas ju därvid segelflyglärarens krumma rygg Trots >2000 starter i BF-baksits har jag klarat mej från både framåt- eller bakåtböjd ryggrad. Önskedrömmen var en i baksits UPPHÖJD PLEXIHUV...!
Tittar vi istället på framåtsvepta vingar i mer högpresterande flygplan så har de istället aerodynamiska orsaker, som Ervin var inne på tidigare. Luften accelererar ganska naturligt från högtryck mot lågtryck. För en bakåtsvept vinge, där lågtrycket på vingens ovansida är diagonalt utåt/bakåt, kommer detta att ge upphov till en strömning i luftskiktet närmast vingen, gränsskiktet, längs vingen ut mot vingspetsen på vingens översida, vilket ger ogynnsamma effekter på flödet framförallt vid vingspetsen som bl a kan ge den tip stall och reducerade skevroderverkan Ervin pratade om. Är vingen istället framåtsvept leds luften istället in mot flygkroppen som agerar ett naturligt stopp för denna strömning, varvid man undviker denna problematik och får en effektivare vinge. Dock faller det i allmänhet på aeroelastiska problem, som Adam skrev om, och den ökade strukturvikt som krävs för att hantera detta. Jag läste för några år sedan om rön vad gäller att bygga med kompositer som genom fiberriktningar o s v ges olika egenskaper i olika riktningar. En del trodde att detta skulle kunna ge nya möjligheter för framåtsvepta vingar. Jag tror dock att detta finlir med aerodynamiken för jaktplan föll för smygteknikens ökade betydelse och den ökade betydelsen av BVR-strid, där aerodynamiska finesser plötsligt har mycket mindre betydelse.
