Att flyget är säkert vet vi ju alla men hur säkert är det när en olycka eller när ett fel väl inträffar? Oftast hör man ju att piloten och passageraren på planet överlevt och själv ringt SOS etcetc... Ialafall på små plan som krashar. Stora är det ju mer fart på, har inte lika bra nödlandningsmöjligheter som mindre plan så det är en helt annan grej men å andra sidan är dom ju mer "stabila" då jag tänker på hur dom är byggd etc. Nu till frågan till er som flyger aktivt, hur känner ni när ni flyger en PA lr en cessna med den sorts "isolering", material eller vad vi nu än ska kalla det, känner ni er trygga i dom? Är det verkligen så säkert att piloten överlever 95%(?) av krasherna? Själv kände jag mig inte så jätte trygg när jag var med och flög fallskärmsklubbens Antonov AN-2, kändes som att man satt i en plåtburk... (Självklart beror det på hur och vart man krashlandar men helt allmänt) Vh Housh.
Precis som du skriver så känner jag mig faktist säkrare i en pa28 än i en airbus tex. Just pga att när jag sitter och rattar min pa28 kan jag själv bestämma vart jag vill ha min ofrivilliga markkontakt. Det är lägre farter och man har extremt fler landningsalternativ. Vid motorbortfall får jag en känsla av att man endå kan landa RELATIVT mjukt. Däremot, sitter man som PAX i en kommersiell flygning vet man varken var när eller hur man kommer slå i backen. Sitter man själv och rattar eller inte minst i jumpseaten har man mer koll på läget och kan förbereda sig inför en nödlandning. Att sitta som pax är ungefär som att hissas upp i fritt fall och inte direkt veta när den släpper, hur mycket man än förbereder sig vet man aldrig exakt när det kommer ske, vilket (kanske) har stor betydelse i just nödlandningssyfte. Dock är jag inte det minsta rädd att flyga något, jag respekterar och litar på min kapten (eller mig själv om det är jag som har kontrollen). Sen att jag inte kan/kommer dö någonsin hör väl inte till ämnet :laugh
Jag vet ju rent sakligt att jag flyger säkrare i ett plan som går i linjetrafik än i mitt eget. Men precis som Fakkah,känner jag mig säkrare när jag flyger själv. Bland mina flygande bekanta finns det vissa som jag på samma sätt känner mig säker när jag sitter i deras baksäte, medan det finns andra som jag undviker att åka med. För min egen del arbetar jag hela tiden på at förbättra säkerheten för mig och mina passagerare. Det gör jag på olika sätt. Dels genom att efter flygning granska mina prestationer så kritiskt som möjligt för att komma underfund med vad som kan förbättras. Dels genom att läsa haverirapporter och försöka komma underfund med vad som kunde ha gjorts för att rädda situationen. (Alternativet "skulle ha stannat nere i det dåliga vädret" är ett icke alternativ om man väl hamnat i skiten.) Ytterligare åtgärder som jag vidtar är forskning kring olika saker, t.ex. kollisioner i luften. Resultaten där har lett till att jag skaffat en TPAS (Trafficy Proximity Alert System). Ett annat exempel är utvecklingen av programmet Allanav, som är en direkt följd av funderingar efter en flygning on top över Alperna. Eftersom jag hör till de omtalade 95 procenten, som har överlevt en "omöjlig" situation, kan du kanske vara intresserad av att veta hur man upplever en sådan händelse. Här är en länk till beskrivningen: http://www.flygfyren.nu/forum/showthread.php?threadID=602&forumID=16 Själv är jag övertygad om att det vita ljusskenet var änglar som skyddade mig. Och liksom Fakkah räknar jag med att aldrig dö Hälsningar/Allan
Wow Allan, mycket bra skrivet, måste säga att denna var klockren: "Jag får följa med i bilen till deras hus som är i närheten, och ringer räddningstjänsten medan de sätter på kaffe. (Gevalia för oväntat besök!)" :lol Har läst mentalträning 50P gymnasienivå och nu förstår man vilken skillnad det gör om man förbereder kroppen för ngt än om man ej gör det. Man använder ju bara 1/5 av sin kapacitet trots allt. Vh Housh.
Ett bra boktips för de som vill förstå vad olyckor i småflyget oftast beror på är "The killing zone" av Paul A Craig. Jag vet tyvärr inte om den finns på svenska, men ni kan hitta den på Amazon eller liknande. I boken tittar författaren på statistiken över olyckor och kommer till slutsatsen att det oftast är piloter med mellan 50 och 350 timmar (har jag för mig) som råkar ut för olyckor. Därefter har man oftast skaffat sig tillräcklig erfarenhet för att olycksfrekvensen skall gå ned. Dessutom går han igenom de flesta vanliga orsaker och vad som kan göras för att förebygga dem. En intressant slutsats som jag blev lite förvånad över är att det är betydligt vanligare med dödsolyckor som beror på stall/spin på låg höjd än de som beror på motorbortfall. Även tränar man nästan bara på motorbortfall !! Jag tolkade hans bok att så länge man landar på hjulen och inte på nosen så är chanserna ganska goda att man skall klara sig undan allvarligare skador, även om planet kanske inte går att använda igen.
"Den olycksbenägne piloten är mellan 35 och 39 år, har mellan 100 och 500 flygtimmar, flyger privat, är i VMC" (Från "Människan i Luften")
