Någon som råkat ut för nedsvep på kort final?

Diskussion i 'Café Flygfyren' startad av Fredrik, 15 Juni 2007.

  1. Fredrik

    Fredrik Moderator Flygfyren Operations

    Hej allesammans!

    Är det någon här på forumet som har råkat ut för ett kännbart nedsvep på kort final någon gång? Om så är fallet skulle det vara intressant (som relativt ny certifikatinnehavare) att få höra upplevelserna och erfarenheterna runt detta!

    Mvh
    Fredrik
     
  2. Danny

    Danny Ny medlem

    Fredrik.
    Det är jättevanligt. Var och var annan landning innehåller nedsvep.

    Själv ser jag det så här.

    Pilotens uppgift är att hålla flygplanet utmed den tänka landningsglidbanan. Nedsvep kan ju ses som inget annat än att jag inte kommer att nå landningsbanan med huvudställen med den sjunkhastighet jag har just nu om den fortsätter.

    Det är ju med gasen vi reglerar sjunkhastigheten. För snabbt sjunk i förhållande till den nämnda glidbanan (vilket nedsvep innebär) kräver, precis som för låg höjd i förhållande till glidbanan av andra skäl, kräver en höjning av motoreffekten så att farten och därmed lyftkraften ökar. Planet sjunker då inte lika mycket per avstånd.

    Hur stor motoreffektökning som behövs är en fråga om flygplanstyp och hur stor nedsvepet är. Det ingår i landningsövningar (före och efter cert) att lära sig bedömma flygbanan och planets förhållande till denna.

    Tänk på att det förekommer uppåtsvep också. Det finns vissa flygplatser som redan vid måttliga vindar har en vindrotor på finalen. Där går det t.ex. först ned och sedan upp igen eller tvärt om.

    Slutligen är det viktigaste av allt att planera för att du inte kommer att klara att nå flygplatsen eller landa flygplanet där på ett säkert sätt. Om det beror på för starkt nedsvep eller din aktuella flygförmåga spelar ingen somhelst roll. Känner du att det är för osäkert: dra på full gas, vänta tills farten går upp, dra åt dig spaken så att planet börjar att stiga och fäll vid säker fart så snart du kan sakta in klaffarna ett steg i taget med de nödvändiga noskorrigeringar som behövs så att planet inte stallar. Tänk också på att du använder sidorodret rätt. Stig sedan till trafikvarvshöjd och angör medvinden för ett nytt landningsförsök.

    Själv ser jag alltid landningar, och då särskilt finalen, i mentala delsteg. Om jag inte känner att ett delsteg lämnat mig i en situation som är lämplig för nästa delsteg går jag om. Detta inkluderar sättningen. Även om hjulen just har träffat marken, om jag känner att jag inte har kontroll över avslutningen går jag ofelbart om.
     
  3. Håkan_Olsson

    Håkan_Olsson Medlem

    Danny han lägga in nästan exakt mina tankar medan jag loggde in ! :)

    Man reglerar farten med spaken och sjunkhastigheten med gasen. Kommer man bara ihåg det så brukar allt gå bra.
    Man får se upp med den "klassiska" varianten att dra åt sig spaken och dra på gas samtidigt, det kan bli "o-bra" som en av mina flyglärare sade en gång i tiden.

    MVH
    Håkan
     
  4. Fredrik

    Fredrik Moderator Flygfyren Operations

    Håkan & Danny, tack för de orden!

    Det är ju här erfarenhet kommer in i bilden. Ni har ju båda runt 500 h och ni har säkert hunnit vara med om en hel del väderfenomen kan jag tänka mig :)

    Visst kan det vara som du säger Danny att nedsvepen förekommer mer eller mindre hela tiden med olika styrka. Dock har jag aldrig varit med om något riktigt kännbart sådant när jag flugit (inte som jag märkt av eller reagerat över som onormalt) att jag helt plötsligt tappat mycket höjd. Eftersom jag hela tiden strävar efter att bibehålla ett visst banperspektiv vid landning så sker ju korrigeringarna avseende fart/höjd konstant genom ett ryggmärgsbeteende.

    Detta ska jag träna på vid tillfälle. Det kan ju faktiskt dyka upp något föremål på banan helt plötsligt och då gäller det ju att vara mentalt förberedd och handla instinktivt och det beteendet får man ju bara genom träning, träning och mer träning!

    Mvh
    Fredrik
     
  5. Håkan_Olsson

    Håkan_Olsson Medlem

    Personligen tycker jag inte att nersvep är något större problem, man får ju titta litet på terrängen och använda fantasin litet grann så brukar det ordna sig.
    Vad som är litet mer otrevligt är ändvirvlar (vortex). Jag råkade helt plötsligt hamna i ett läge med litet mer än 90 graders bankning på kort final med full klaff ute i en C152.
    Min vana trogen så blev jag inte rädd för efter en stund efteråt........tydligen hanterade jag situationen rätt eftersom jag fullföljde min planerade studs och gå.........
     
  6. piloten

    piloten Medlem

    Vad det gäller nedsvep har jag alldrig upplevt det som nåt dramatiskt då jag alltid sitter beredd med handen på trotteln.

    Dock hörde jag om en kille som skolade med lärare då ett CB låg o lurade en bit från banan.

    Planet sjönk kraftigt från 15m höjd och tog i rätt hårt men ändå med rätt nosläge. :tup
     
Laddar...

Dela sidan