Varför minskar fritidsflygandet?

Har haft cert sedan 1961 och följt utvecklingen och noterat att antalet privata cert under åren minskat i antal med några få undantag. Det beror tror jag dels på att kostnaderna skenat i väg i alla avseenden dels på den succesivt ökade mängden regler, som kan vara för svåra att hålla reda på för en privatpilot. En yrkespilot har hela tiden back up från sin arbetsgivare när det kommer nya regler. Hen får genom företagets försorg genomgå kurser eller genom PFT information om sånt som är nytt. Det tycker Transportstyrelsen om.
MEN framför allt så flyger hen regelbundet mot lön dessutom. Genom regelbunden flygerfarenhet och samspelet i luftrummet ger mycket rutin, som inte en privatpilot har råd med. När jag började flyga i början av 1960 talet var för det första luftrummet inte så upptaget som i dag. Det fanns mer frihet både horisontalt som vertikalt. Allt eftersom det kommersiella flyget kom att öka togs mycket av det som tidigare var fritt i anspråk för kommersiellt bruk och då började också de administrativa kvarnarna att mala. Dom kvarnarna blev inte billiga och även privatflyget ansågs skyldig att delta i betalningarna av denna utveckling samtidigt som man fråntogs det man hade tidigare. Exempelvis så stängdes Bromma för privatflyg, och då blev Barkarby nedlagda flottiljflygfält en möjlighet tills man även stängde detta. Flygbränslet kom att beskattas nu. Var hamnade allt småflyg då. En del av beståndet hamnade på Stockholm/Nyköping, Stockholm/Västerås, Stockholm/Uppsala eller Stockholm/Norrtälje, som man försökte lura i privatflyget låg när och tillgängligt. Nej det förklarar varför man inte längre är intresserad med få undantag att utbilda sig till privatpilot. På den gamla goda tiden med mindre krav på privatflygarna när det gäller regler och bestämmelser kunde man ut och träningsflyga oftare med enbart karta och läsa igenom T (grundläggande flygtrafikregler) och på så sätt bli en bättre pilot genom rutin och framför allt prata med betydligt fler som flög privat. I bland stod man i kö och väntade på att en förbokad maskin skulle landa. Myndigheternas och framför allt juristernas krav på att hela tiden vara uppdaterad på regelverket gör det för besvärligt att vidmakthålla sitt cert. Det är inte i första hand reglerna som ger färdighet utan det är möjlighet till vettiga flygkostnader. Jag har inte hört något om klubbarnas avtal med MSB om skogsbrandsbevakning, vilket ger möjlighet till billig träning samtidigt som statens kostnader blir avsevärt mycket lägre än den kommersiella verksamheten, samtidigt som det skulle kunna gynna klubbekonomin.

 

Att reglerna har blivit så krångliga tror jag tyvärr är en vanligt förekommande illusion(med undantag för underhållsregler). Kunde man BCL-T så hade man nog även överlevt flygandet idag. Däremot har regelverket bytt namn och plats(pärmar till internet) vilket kan vara svårt att hänga med i.

 

Jag håller med Larscho. Underhållsreglerna och certifikatreglerna är krångliga, men de behöver man som tur är inte ha speciellt mycket koll på som pilot. Trafikregler (SERA) och driftbestämmelser (del-NCO) är inte krångliga. Del-NCO är snarast enklare att sätta sig in i än de gamla TSFS där man behövde ha koll på flera olika.

Däremot är det sant att den gamla BCL var mycket lättare att hitta i än både TSFS och EU-förordningarna.

 

F.ö. är inte erfarenheten i Uppsala att fritidsflyget minskar...

 

Tror inte att regelverket är en stor orsak. Tror inte heller ekonomi är en faktor, fler har råd med flygutbildning än någonsin (det sagt hade det varit intressant att se kostnadesökning för licens och flygning över åren jämfört med KPI)

Tror orsaken är kulturell mer än något annat. Alternativen är många och det känns (ytterst subjektivt) som många väljer enklare aktiviteter idag. När TV spel och annat bara är ett knapptryck bort tror jag många väljer det. Många tror nog det är svårare och dyrare än det egentligen är. Bara en gissning.

Det sagt så har vår klubb ökat timmarna de senaste 5-6 åren. Tittar man på TS statistik så ligger det rätt stabilt på 50.000 timmar om året. Dock har utbildningstimmar sjunkit vilket är väldigt oroväckande långsiktigt.

Tror vi måste bli bättre på att promota vår sport, att alla (nästan) faktiskt kan flyga.

 

Nu tror jag att de svar som kommit in här, är från erfarna piloter med god flygerfarenhet. Det är inte dessa jag tänker på utan nya
piloter, som förutom kostat på sig en ganska dyr utbildning och sedan känner att man måste göra ett uppehåll av ekonomiska skäl.
När man sedan ska återuppta flygandet känns osäkerheten komma krypande. Hur var det nu, tankning, tillsyn före flygning, notam,
öppethållning, gränserna för kontrollerad luft, lastning mm. Det här var inte så kul som jag trodde. Att flyga i väg till någon annan
klubb eller göra en långnav etc blev inte av. Det får räcka med några varv runt fältet. Har varit flyglärare och kommit i kontakt med
dessa synpunkter. Vissa piloter har valt att få en timme med flyglärare, andra har slutat flyga. Har antalet aktiva cert ökat
eller minskat? Certet har man ju kvar till dess man avslutar hos TS. Tror det är väldigt viktigt att det finns tillfälle för nya piloter
att träffa andra som varit med ett tag och som kan tipsa om rutiner mm. Jag tycker att i dag är klubblokalerna ganska tomma när
man är ute på fälten. Där är skillnaden stor mellan segel- och motorflyg.

 

Jag tror du har helt rätt, i USA är de väldigt duktiga på att erbjuda avrustningskurser & meetups. Detta är något vi hade kunna lära oss av, det är nog många som känner sig rostiga eller begränsade i sin flygning, den cirkeln blir bara snävare och tråkigare tills man slutar flyga. Har själv gått den vändan, för mig blev IR:et en nystart. Men det är absolut inte för alla.

Rent praktiskt skulle jag föreslå:

Avrustningskvällar - Teori kopplad till den praktiska flygningen.
Avrustningshelger - Flygning med folk på fältet med gratis instruktion eller liknande. Inte en PC mer att väcka glädjen igen.

Här tror jag dessutom man måste vara proaktiv. Kontakta de personer i klubben som inte flugit på länge och föreslå avrustning.

Utvecklingskvällar - Folk berättar om roliga utmaningar & flygningar. När man börjar fråga runt så finns det grymt många coola stories och upplevelser bland våra medlemmar.
Utvecklingsresor - Flygning i grupp där man gör mer utmanande flygningar - utomlands etc.

Mentorer - Seniorare piloter som coachar & hjälper piloter (unga som gamla) att utöka sin bekvämlighetszon.

 

Helt rätt och kanske kan en och annan tänka om och fortsätta.

 

Jag skulle tro att sanningen innehåller lite av det ena och lite av det andra.

Skulle säga att det är utom allt tvivel att konkurensen om folks fritid har blivit större. Det är inte bara flygklubbar som stöter på det här, utan hobbyklubbar av diverse slag har fått inse att de som blir riktigt riktigt engagerade i klubbar har minskat på grund av "tidsbrist" (vilket egentligen bara handlar om att folk har fler saker som konkurerar med deras tid och många saker som är med och tävlar om prioritering).

Med det sagt har jag också definitivt sett och delvis upplevt det där med att folk "tappar ångan" lite. Vet inte om just kostnaden enbart är att skylla på, då det händer även personer som har pengar till övers. Det verkar i de fallen bero just på en kombination av tid/prio och den där spiralen av att bli långsamt mer och mer ur form vilket då gradvis höjer tröskeln för att sätta igång igen. Det blir liksom lättare och lättare att prioritera något annat.

Mentorer tror jag personligen mycket på. Det och tillgängliggörandet av annan "sorts" flygning så man kan variera sig lite. En pilot i klubben räckte ut en trevare och pratade om detta med problematiken att "få tummen ur" och flyga, så vi har gjort så att bestämt att vi har som mål att boka en flygmaskin varje söndag för att flyga tillsammans. Huvudsyftet här är att det standardinställningen är "vi flyger" och så får inställningar bli undantag. Eftersom det är en planerad aktivitet blir det enklare att "livet" inte är det som ställer in, utan inställningar skall vara väder, flygmaskinbrist etc. Vi har rätt nyligt startat upp så vi får se om det håller. Första tillfället blev ett "sväng i området" för att komma igång, vilket blev lite landningsövningar, lite manövrer, en tur i området och att testa lite manövrer från högersits (kul att pröva och dessutom potentiellt bra om något skulle hända och man behöver ta över från den platsen) och jag kunde introducera den andre till autopiloten vi har i den maskinen vi bokat. Sen pratade vi lite om vad man behövde träna på och vi kom väl båda fram till att lite mer radio vore bra, så inför nästa tillfälle kollade vi upp om det fanns några lämpliga torn som hade öppet och så blev det en tur till Karlstad så vi fick lite övning på radiopratet (vi flög en sträcka var då). Vi har bara hunnit köra 2 veckor än så länge så vi får se om det håller. Tröskeln att flyga blir i alla fall lägre när man är två som delar på de lite tråkigare uppgifterna som att knuffa flygmaskin, tanka, tvätta av etc!

 

Sista moppegenerationen födda 1990 kanske skaffar flygcert, allt därefter är tveksamt.

 

Att färre tar cert nu tror jag som sagts ovan har många orsaker.

Men jag tror att kostnaderna indirekt är en stor anledning till att många piloter slutar flyga efter ett par år. Hur jag tänker: Alla aktivitetet förlorar den initiala tjusningen efter en viss tid, för flyg rör det sig nog om 3-5 år. Vissa har ett stort intresse och vidareutbildar sig även idag, bygger på med avance etc.

Det som jag tror är den stora skillnaden är det minskande privata resandet med flyg. Före år 2000 kunde man hyra en PA28a för under 450kr/tachotimme i Stockholm, Du kunde åka till många resmål i norden och norra europa för, jämfört med idag löjligt lite pengar. Hela familjen flög med. Det här tror jag gjorde att många piloter såg en nytta med sitt cert vilket gjorde att de fortsatte flyga trots att själva manövrerandet av planet inte längre gav samma kick som i början. Idag tillåter mångas familjebudget inga längre helgutflykter och det stannar vid 1 timme block i närområdet, det är ingen familjeaktivitet och när piloten landat efter den inte lika roliga aktiviteten väntar kanske redan ett missat samtal från make/maka som undrar när piloten ska komma hem.

 

Visst är det nya tider i flera avseenden. Mobilen stressar upp tiden för piloten då man samtidigt ska förbereda flygning och samtidigt svara på familjens
frågor hemma eller hämtning av barn på olika aktiviteter. Planeringen för en kul flygning blir lite så att säga lite störd. Under mina flygande år har jag
inte märkt något större delat intresse från familjen att följa med på flygupplevelser. Det har blivit en egen hobby, som många gånger måste försvaras hemma.
Har man inte rätt att ha en egen hobby, det är nog det som är frågan.

Jag tror inte att använda en PA 28 eller Cessna 172 är något man använder för resor i jobb eller liknade. Dessa flygplan är rent hobbyflygande eller skolning.
Dom bästa minnena är när 2-3 piloter eller intresserade delar på flygtidskostnaderna till något närliggande klubbfällt eller någonstans att flyga och ta en fika.

Ska man använda flygplanet för jobbresor måste det nog till ett IFR utrustat med utrustning för flygning i dåligt väder och en utbildad IFR pilot. Det är nog bara
större företag som kan finansiera detta.

 

Kan inte säga att jag personligen upplever mobilen som ett störande moment i flygplaneringen. Snarare så hjälper dessa digitala verktyg att sänka "tröskeln" för att ta en flygtur. Jag skulle gå så långt att säga att det skulle kunna vara på sin plats att introducera lite sådant mot slutet av en PPL-utbildning för att ge en liten försmak på tillgängliga "förenklingar" som finns att tillgå (sen är det ett annat problem att se till så man med tid inte blir för inlåst/beroende av prylar med gemensam "single pointof failure", men det är en annan fråga skulle jag säga).

Det jag menar med tidskonkurrensen är att andra fritidsaktiviteter har blivit mer lätttillgängliga. Vår uppkopplade vardag har gjort att jag utan vidare kan bli del i en hobbygemenskap utan att ens behöva lämna mitt hem! Om min hobby är att t.ex. måla små plastfigurer så behöver jag inte längre lägga en massa tid på att åka till hobbybutiker och vara medlem i klubbar med möten för att lära mig nya metoder; jag kan beställa det materiel jag behöver och via nätet får jag tillgång till en ofantlig mängd information om metoder och tillvägagångssätt och flertalet communities där jag kan vara delaktig till den nivå jag själv är bekväm med (allt från små slutna sällskap till större publika sfärer och även personliga kontakter och samtal). Allt detta tillsammans med att priser för många hobbies går ned i förhållande till disponibel inkomst gör att många lätt kan lasta på sig hobbies som blir väldigt flexibla med hänsyn till egen tidsplanering.

Vi har också stora framsteg med simulatorer etc, som gör att det inte längre är lika stort steg mellan simulatorn och verkligheten, vilket också gör att den där investeringen i tid (och även pengar) man måste göra för sin "riktiga" flygtur inte ger lika stor avkastning som förut. När investeringen av ett par timmar förut var skillnaden mellan ett ett bra grova block i 4 färger som rörde sig hackigt över en skärm till en riktig flygning, ja då gav de där timmarna en större skillnad än vad de gör nu.

Utbudet av underhållning och möjligheterna till social kontakt har helt enkelt blivit mycket mycket större och det konkurerar med "klassiska" klubbaktiviteter. Flyget lider lite av att det kräver en förhållandevis stor och framförallt inflexibel tidsplanering. jag kan inte anpassa verkligheten efter mina önskemål, utan jag måste flyga då vädret är rätt och maskin fiunns tillgänglig. När jag väl flyger måste jag lägga viss tid i förberedelser. Det är platsbestämt och det gör det än mer oflexiblet (beroende på var man bor i förhållande till flygfält då).

Ska man få fart på flygandet så tror jag personligen det är detta man behöver fokusera på, att öka vad man får ut av sin flygning eller sänka trösklarna för att komma iväg på flygningen. Det måste ge MER eller ge något mer unikt per investerad tidsenhet liksom.

 

Jag tog Ul-ert förra våren och försöker flyga så mycket som möjligt. Samtidigt finns många i klubben som inte ens kommer upp i sina 12 tim/år. Jag tror precis som Merf att det inte handlar om pengar och regelverk utan om tid och otålighet. Flyg kräver tid och det går inte alltid att planera och det blir inte alltid som man tänkt sig. Jämfört med att bygga upp en gemenskap på nätet kring spel eller simulatorer så är flyg på riktigt och därmed lite krångligare. Det avskräcker säkert flera som inte tror sig ha tiden.

För klubbarna tror jag det är viktigt att peppa till flyg och gemenskap genom temakvällar, gemensamma resor/eskadarar (kanske också med andra klubbar) så fler kommer iväg, vågar färdplanera och ta sig någonstans. Många snurrar ju mest runt klubbfältet. Risken blir ju då att folk tröttnar och inte utvecklas och sedan slutar. Att för både potentiella nya elever och för medlemmar hela tiden visa möjligheterna med flyg och också skapa en gemenskap runt det är centralt. Här tror jag många klubbar kan göra mycket mera.

 

För mig är priset den enskilt största faktorn att jag inte flyger 10h per månad eller mer.

 

Som någon skrev ovan så känns det som många tröttnar rätt fort och lägger av. Att flyga en PA28 (jag äger en själv) runt fältet för 1500kr i timmen är ju inte svinkul.

Jag tror dock kostnaden måste ner för att locka flera. Det är dyrt med flyg!
Stora klubbar har också ofta stora lokaler och vips så går timkostnaden till annat än att just flyga.
Vid skolning är soppan skattebefriad(?) Varför har de flesta då samma timpris för skolflyg som privat? Nu ska alltså eleven betala mer så de färdigutbildade kan flyga billigare?
Skulle det locka flera om elevens timpris blev lägre och kanske få fler flygande istället? Jag vet inte.

För min del är flyg att inte vara med i någon klubb utan istället betala för allt själv och på så vis väljer jag också vad jag vill ha. Det är inte billigare! Men mycket enklare, tycker jag.

 

Skolning sliter mer på flygplanet så jag tycker det är fullt rimligt att klubben får in lite extra pengar där.

1500 kr/h är också för billigt tyvärr.

 

Det har du helt rätt i. Bra poäng.

Ännu viktigare då att hitta ändra ställen att spara in pengar på. Ska man bli trafikflygare kvittar det ju om det kostar lite mer men för oss privatflygare gör några hundringar en hel del.



Flyga till flygträffar ligger högt hos mig. Inte bara de stora utan hellre de små och visa upp att flyg faktiskt finns i Sverige med.
De klubbar som ordnar dessa gör ett grymt jobb. Där dimper jag gärna ner och tar en korv eller vad det nu är.

 

Ett annat skäl -- om man får vara lite pristaktisk -- är att medlemmarna troligen är mindre priskänsliga under skolningen -- som ju kan ses som en investering -- än de är när de väl fått certifikatet.

 

Jag tror att det som mycket annat, handlar om värde för pengarna, vilket i sig består av två komponenter, hur kul man tycker det är, det andra är förstås vad det kostar.

Skall man öka flygandet så får man jobba på båda dessa. Jag tror mycket på att göra det enklare för piloter att utmana sig själva och ha mer rolig flygning, långresor, eskader, AVA, utflykter, evenemang, tävlingar, mentorer, avrostningar mm.

Prismässigt tror jag personligen mycket på att titta på att kompletera sin flotta med LSA & UL, något som många klubbar börjat med. Även om vissa kanske rynkar på näsan så är många UL/SLA idag fantastiska maskiner, sitter själv hellre i en flight design än en C152.