Dagens bravader... Skulle flyga upp vår c150 från Lycksele till Arvidsjaur idag. Lite låg molnbas men bra sikt och VFR-väder i Lycksele, Metar och telefonsamtal sa CAVOK i Arvidsjaur så jag räknade kallt med att det skulle lätta efter hand. Startade 1300 i Lycksele och steg till 2000 fot (ca 500 under molnbasen). Går bra upp tills jag närmar mig Kontrollzonen i Arvidsjaur. Strax norr om Skellefteåälven hänger låga stratus ner och jag tvingas göra en 180-graderssväng när jag hamnar i moln. Tornet är stängt i Arvidsjaur men Ulf Levander ligger i varvet och skolar, får bekräftat via radion att solen skiner på flygplatsen och tycker därför att det ska va möjligt ta sig igenom. Provar att gå lite längre österut där det är högre molnbas och sen följa vägen in mot fältet. hänger en del stratus här och där men det går skaplig tills jag närmar mig inpasseringspunkten vid Abborträsk. ca 500 fot över marken, och med terrängen till höger om mig stundtals högre än mig själv, hamnar jag återigen i moln och sikt på <500m. Ungefär här är det extremt klart att det här är ett djävligt dåligt ställe att vara på. Gör en hyfsat skarp 180 igen gör att inte tappa vägen ur sikte och letar mig österut igen. Överväger att gå tillbaka till Lycksele men med risk att hamna i dåligt väder igen och med 2 timmar soppa så tar jag det säkra före det osäkra och går till Skellefteå istället, där vädret är bättre.
"får bekräftat via radion att solen skiner på flygplatsen" Det är i sådana här lägen det är härligt när pilot och plan klarar och får flyga IMC... en liten trip genom molnen för att komma fram till en flygplats med bekräftad CAVOK
Mm. Var bara ett par km brett stråk med stratus, i övr var det 1500-2000 fot Agl i molnbas. Blir fort frestande att försöka hitta ett hål...
Simon, tack för din redogörelse. Det är alltid intressant att få ta del av beslutsprocessen i samband med ändrade väderförutsättningar under en flygning.
Är så svårbedömt med stratus också, kan se skapligt ut och nästa sekund är man insvept i moln. Men det är väl så att man ser det man vill se ibland...
Men om man ska bryta ner allt och analysera händelsen så finns ju flera klassiska misstag med. Vetskapen om att området med dålig sikt är smalt frestar mig att försöka ta sig igenom och en övertro på att kännedomen om terrängen ska hjälpa mig igenom gör att jag gör ett försök till efter att jag vänt om första gången. "Säkerhetsbarriärerna" har ju börjat brista iom att jag mot bättre vetande fortsätter in i IMC trots att VMC minima är klart underskridna. På plussidan finns att jag trots allt kunde ta ett beslut på en bråkdel av en sekund och genomföra en skarp 180 graderssväng på låg höjd och med närmast obefintlig marksikt utan höjdförändring med enbart instrument samt att när jag kommit ut i VMC igen kunde återupprätta "barriärerna" igen, göra en bedömning av bränslenivå och alternativ och välja den säkra utvägen istället för att offra hälften av bränslet på att flyga tillbaka genom marginellt väder och riskera att hamna i bränslenöd om jag skulle misslyckas att ta mig till Lycksele. H50P i ämnet: http://www.transportstyrelsen.se/Global/Luftfart/Tillbud_och_olyckor/Gameover.pdf
Mycket intressant historia. Säg mig.. fanns det ingenting som varnade dig för dessa stratus under preflight? Gafor, SWC, LHP, telefonsamtalet (till meteorologen gissar jag?) ? Eller rent av egna känslan innan start, förutom den något låga molnbasen då (även om 2500 fot är rätt OK) Jag kan väl dela med mig av en händelse som skedde under min första EKnav när jag skolade i somras. En kortare tripp till Örebro från V-ås. Kallmasseväder med rätt bra sikt vilket var skönt då det som sagt var min första EKnav. Allt gick fint tills jag närmade mig Örebro, och tio minuter innan så såg jag mot horisonten att där såg det mörkare ut men tänkte inte så mycket mer på det just då. Men ju närmre jag kom örebro desto mörkare och sämre sikt blev det. Jag insåg att det hängde ett par hotfulla CB´s rakt i min väg och när jag var ca 5-10 NM från inpasspunkten så började det blåsa rätt rejält, kraftiga vindbyar. Rätt otäckt då jag var helt själv i kärran men jag blev aldrig rädd eller så. Så jag fortsatt rakt fram. Jag tyckte att jag hade tillräcklig kontroll. Sen kom regnet. Till en början under ett par sekunder lite lagom men ganska snart övergick det till att jag inte ens såg framåt. Inget att fundera på, bara att vända om. Första tanken var att vända tillbaka till V-ås innan förnuftet tog över och jag insåg att det handlade om vanliga CB moln, sådana som vanligtvis flyttar på sig inom en kvart eller så. Gott om bränsle hade jag så jag meddelade tornet om att ligga strax utanför CTR och cirkla tills de försvunnit vilket tog ca en kvart, sen var det fritt fram. Inte i närheten av lika olustigt som att hamna i total IMC men för att vara första EKnaven så var det ganska tankfullt. Dock kändes det efteråt riktigt skönt att ha hanterat detta fenomen för första gången Bilderna nedanför är från samma tripp dock är de från tillbakavägen. CB åt norr och CAVOK åt söder..
Arvidsjaur är närmaste väderstation, var ju nästan inne i kontrollzonen. Vi diskuterade vädret men det finns ingen väderstation mellan Arvidsjaur och Lycksele som kan ge den infon. Gafor och LHP är ganska dåliga här uppe, en stor del av inlandet täcks ju inte ens av dessa. SWC hade inte heller några speciella varningar, inga områden med IMC markerade iaf Men sen var ju området med stratus ganska lokalt så det syntes nog inte på några väderstationer. Molnen i sig var ganska tunna så de vållade inget problem, inga cb eller nederbörd eller så.
