Minisemester till fjällen

Ursprungligt publiceringsdatum: 2007-06-17
Ursprunglig artikelförfattare: Charlie

Resan var planerad minutsiöst flera månader innan vi begav oss iväg. Lågtryckt efter lågtryck passerade och regnet verkade aldrig ta slut. Som genom ett mirakel fäste ett högtryck sina klor inte bara runt västkusten utan över hela landet på en och samma gång. Vet inte om man skall kalla det tur men det gör det samma, resan blev av på inplanerat datum.

Förberedelserna inför en resa till fjällen innebar lite påläsning av gällande regler för fjällflyg. Den nödvändiga räddningsutrustning som skulle medhavas fanns inte på klubben utan jag var tvungen att få tag på denna på annat sätt. Två månader innan ringde jag till KSAB för att boka denna utrustning. Till svar fick jag att det inte var några problem för det fanns flera stycken att tillgå. Då jag veckan innan flygning skulle upp till Stockholm på kurs tänke jag svänga förbi Bromma och hämta upp den lilla neonoranga väskan. Till min förvåning hade de sålt allihop och ny utrustning skulle inte komma in i tid. Skulle nu hela flygningen gå i stöpet på grund av detta!? Lite smått irriterad och besviken började jag söka med ljus och lyckta, jag hade ju två hela dagar på mig! Efter några telefonsamtal till klubbkompisar och till FFK kunde jag tillslut åka och hämta en kit i en bokhandel i Partille! Nu var allt klart för take off.



Tidigt en morgon i början av juni rullade hjulen på bana 19 och vi lyfte mot första destinationen, Älvdalens flygplats i Dalarna. Vädret var fantastiskt och tiden gick fort! Vi passerade Trollhättan inom en kvart och resan fortsatte längs Vänerns västkust. Efter Karlstad slogs vi av insikten att Sverige nästan bara består av skog och små sjöar. Här och där kunde man se ett litet samhälle. Fantastiskt vackert!
En lång inflygning till banan på Älvdalen som som mycket riktigt låg i en dal med kuperad terräng på båda sidor. Jag hade väntat mig en kort liten bana men från luften såg den inte bara kort ut. Den var nästintill osynlig, i alla fall i början av finalen Landningen gjordes och beräkningarna stämde. Det var bra marginal till banslutet när kärran väl stannat.



Klas var glad att få sträcka på benen efter drygt två timmars flygning.



Jag passade på att träna lite start på den korta banan. Det har jag sett att proffsen gör



Kort och gott, efter en dryg timmes lunch startade vi igen för att nu flyga längre in i fjällområdet.



Efter drygt en halvtimme började snön lysa vitt i horisonten och vi kunde skymta Åreskutan. Vi var snart framme! Banan på Molanda var ett par hundra meter lägre en den på Älvdalen och den var asfalterad. Kändes som att vara hemma på Säve igen, nästan En tvär bankant som angränsade till vattnet var en häftig syn.



Väl framme i Åre började vi turista på riktigt. Det var några mil från flygplatsen som låg ute i ingenstans så det vara bara att leta efter en större väg och börja lifta.
Vi behövde inte mer än tänka "lifta" förren en hjälpsam kvinna bosatt i Åre stannade och körde oss enda fram till Hotelldörren. Lite annnorlunda mentalitet i norra sverige än här hemma i Göteborg. Kvällen började i hotellets äventyrsbad och avslutades efter den godaste hamburgertallrik jag någonsin ätit.

Dagen efter hyrde vi en bil och åkte till Tännforsen, sveriges högsta vattenfall.



På kvällen tog vi en tur till Molanda för att kvällsrasta SE- KLV. Att flyga runt fjällen i solnedgång var nog det häftigaste jag gjort! Så fridfyllt och vackert.





Efter en lång dag sov vi gott och vaknade till ännu en dag med vackert väder, 27 grader och sol. När Åreborna berättade att de en vecka tidigare åkt skidor hade vi svårt att tro dem!
Vårt lilla men angenäma besök i Åre gick mot sitt slut och vi startade på onsdag eftermiddag för att flyga hem till Säve igen.



Mellanlandningen i Älvdalen på hemvägen innehöll ett pådrag i första landningen. Jag hade ropat upp på den lokala frekvensen för att få bana i använding.

Växlande vindar gjorde inflygningen riktigt turbulent och precis innan sättning kom det ett kraftigt vidkytt bakifrån och pådraget var ett faktum. Nu började jag svettas lite då marginalerna var ganska så mycket mindre än de jag är vana vid. En lång inflygning följde och även denna gång var det riktigt turbulent. Nu kom vinden från sidan. Med korsade roder kom banan närmre och närmre. Uträtningen och sättningen gjordes precis så som man lärt sig för många herrans år sedan och vi kunde svettiga äta våran lunch.



Sista etappen gick snabbt och vi var snart åter över känd mark. En tur över Göteborg för att fota och sedan landning på Säve med en bana som nu såg oändligt lång och bred ut.





Nästa sommar hoppas jag att vädret inbjuder till en liknande flygning. Kanske Kiruna och Kebnekaise?

//Charlie