SeaMax?

Eftersom en lycklig ägare till en SeaMax just anslutit sig till oss tänkte jag starta denna tråd för att stilla min nyfikenhet angående detta flygplan, hellre än att spåra ur i "ny i forumet"-tråden.

Små amfibieflygplan borde i mina ögon vara snudd på det optimala för hobbyflygning i Sverige. Helst skulle jag väl vilja ha lite mer lastkapacitet och något högre cruise än en SeaMax, men då blir det ju genast avsevärt dyrare också.

Vad får du för tillsatsvikt på maskinen fullt utrustad? Vad innebär i det fallet fullt utrustad, framförallt m a p avionik?

I vilken kategori är den reggad i Sverige?

Mvh,
/Fredrik

 

Ok. Fredrik!
Jag köpte väl ett sånt här ambifibieplan just därför att det ger en himla många fler möjligheter än ett med bara hjulställ. Du hade en massa frågor och jag som inte fått hem planet ännu ber att få återkomma med inlägg , det är i vart fall regat som UL sjö. Det här med vikter och viktklasser i Sverige kontra USA för ett och samma plan ger ju en viss vägledning om vad maskinen egentligen är byggd för, men nu har vi det som vi har det och då är det 500 kg som gäller, så vill man urusta mer så får man antingen banta eller avstå bränsle.
Göran

 

Du får "bubbla av dig" här när du börjar flyga maskinen på allvar - ser fram mot att höra om det!

UL är snudd på oanvändbart om man vill ta sig runt med mer än sig själv... det är en sorglig sanning. LSA verkar vara en rätt vettig kompromiss, både vad gäller krav på utbildningsnivå och på flygplanet. Får hoppas det kommer hit också - vet en som kommer att fira i så fall.

 

sen om man flyger en PA18 150 hk på tofflor är ju inte tillsattsvikten speciellt upphetsande heller,
201 kg räcker ju inte långt om man vill åka 2 pers med packning och slippa åka hem och tanka efter någon dag ute.

 

Hej , alla flygintresserade!
Nu har jag äntligen efter nästan en månad med helt hopplöst väder, fått tillfälle att lufta min SeaMax, men med lågt till tak och dimman hotande på avstånd valde jag att göra några studs på ESSW. Det är fantastiska start prestanda loss från asfalten på 100 m stiger som en kork (men det gör ju alla ul) man får ta det väldigt försiktigt med skevrodret, det svarar direkt men för att fullborda en sväng så måste man ge bra med sidroder i synnerhet i vänstersväng ,höger går något lättare troligt vis beroende på luftströmmen från propellern. Man får lätt känslan av att flyga något större infällbara ställ o el-trim och elektrisk klaff, är ju inte standard utrustning på varje ul-plan.
På finalen spelar den välvda instrumäntbrädan och det droppformade skrovet ett spratt som får dig att tro att du flyger med 15 graders upp hållning i förhållande till banan, för att komma ner rakt får hjärnan leva med känslan att man vingglider. Det är väl ett övergående fenomen antar jag.
Vore roligt att få kontakt med andra ägare av SeaMax , borde finnas ett 15-tal , hör av er om ni har ett eller vet om någon som har ett.

Bästa Nyårshälsningar
Göran

 

Härligt! Vi får hoppas på bättre väder under vintern. Annars får du nog ditt livs längsta väntan på vår?

Någon gång när sommaren är här så tror jag att jag får ta en utflykt till Valdemarsvik när du skall vara vid kärran så jag får ta en titt. Jag är lite fascinerad av amfibiekonceptet, om det inte framgått med total tydlighet redan.

 

Halloj.
Jag tänkte också kommentera seamax prestanda lite grann.

Alla seamaxar i sverige har 100 hp rotax med antingen Duc eller warpdriwe 68 tum trebladig prop.

5000 rpm som anses vara 75% ger ca 100 kt i cruise.
En behaglig cruisefart ligger på ca 4500 rpm = 85 kt.

Startprestandan är som göran säger i praktiken ca 100m rullsträcka och där är intressant att det är ganska lika oavsett om man startar från land eller vatten.

 

Nu börjar jag känna mig varm i kläderna efter att flugit SeaMaxen i ett drygt halvår och sådär en 40 timar, inte illa mer än jag flugit på ett helt år förut, men så står den ju där i "hangaren" bar ett drygt stenkast från huset. Så det blir flyg som fortskaffningsmedel till kompisarna på flygklubben , till fika stället vid hamnen, hämnta reservdelar ,lokalt brandflyg och nu de sista tre dagarna för att leta efter mina bortsprungna kalvar och med stor framgång har jag lokaliserat dom men med mindreframgång och tillfots försökt att mota hem dem.
På försommaren var jag till Barkaby och komleterade med sjö utbildningen och nu förstår jag inte varför det fortfarande finns flygplan för att landa på bara land med, de är ju i princip oanvändbara om man tänktsig något mer än att flyga run och titta på utsikten.
Men att angöra en brygga kan i många fall ställa till det lättast är det att bara köra upp mot en strand och vada i land , att köta omkring på vattnet i 25-30kn är inte helt tråkit, heller köra kapp med vattenskotrarna bara för att sedan flygaifrån dem.

 

jag är juh helt säker på att det måste finnas någon bild på allt detta kämpande! :lol

 

Göran,
låter som att det är läge för den där MC-turen för att titta på underverket snart.