Segelflyg och TMG (Touring Motor Gliders)

Ursprungligt publiceringsdatum: 2006-11-01
Ursprunglig artikelförfattare: Valkyria

Olika utbildningsvägar inom segelflyget.

Frågar man en vanlig segelflygare om skillnaden mellan segelflyg och motorflyg så får man svaret att segelflyg är den enda riktiga, rena formen av flygning. Antagligen samma svar man får av fanatiska sjömän som tycker bättre om segel än propellrar. Och självklart har det sin charm att kurva termik som en örn i ett aerodynamiskt mästerverk med glidtal på 1:40, men de flesta av oss flyger även motor, eller åtminstone motorsegel.

Inom segelflygsporten räknas sträckflygning som den enda rena formen av segelflygning. Sträckflygning handlar om att flygtermiknavigera i en triangel på 10-50 mil och vara beredd på utelandningar på åkrar och ängar.



Inget av detta är sådant jag är intresserad av. När jag började skola motorsegel fick jag gå i en A-certs-klass och hade ingen vidare lust att börja segelflyga. Motorsegel (som egentligen bara är en behörighet om man har S-cert) är billigare och miljövänligare än att ha A-cert eftersom man kan kupera, och det är säkrare än UL och motor eftersom motorseglarna har rejäla vingspann med minsta glidtal på 1:28.

Många ser dock motorseglaren som en dålig kompromiss eftersom den har sämre motorstyrka än ett motorflygplan och sämre glidtal än ett segelflygplan. Numera finns det dock flera typer i TMG-klassen, som t ex Stemme S10 (http://www.stemme.btinternet.co.uk/index.htm), SuperDimona, Ximangos som marschar i 250 km/h samt Europan som klarar aerobatics. På de flesta av dessa TMG-typer kan man hålla sitt PPL levande för ungefär halva priset jämfört med Cessnor och Pipers. Men om man tror man kan ha S-cert utan att segelflyga så tar man fel. Det kanske går hem i norrland där folk måste kunna ta sig över långa avstånd, men inte i Göteborg.

Klubbmedlemmarna i segelflygklubbarna är helt avhängiga varandra för att ens komma upp i luften. Skall man flyga motorsegel i en sån klubb så får man vara med och dra lasset och hjälpa andra komma upp i luften. Det blir i bästa fall 95% arbete, 5% flygning. Slöfockar göre sig icke besvär.

Jag flög till sist in mig på segel och gick vidare till behörighet för aerobatics, som för mig är en sport och en konst. Och dyrare. Innan segelflög jag 10 timmar (10 starter á 250 kr) för 2.500 kr och sedan blev det 2 timmar (10 starter á 700 kr eftersom man betalar bogseringen och drar högre) för 7.000 kr. Om det varit billigare hade jag flugit mer och tävlat för det är en väldigt utvecklande form av flygning, man lär verkligen känna planet
genom dess begränsingar.



Inom S-certet kan man få behörighet för IFR i moln och för motorseglare. Sträckflygning och avancerad flygning är ytterligare behörigheter och grenar man tävlar i. Det finns tre sorters motorseglare man kan flyga in sig på: TMG, klass 2 som är självstartande med infällbar propeller och klass 3 med infällbar hemflygningsmotor.

Slutligen tycker jag inte att man kan lära sig nog av haverirapporter och egna misstag. En tjejbekant till mig dödshavererade 2002, en av få dödsolyckor inom segelflyget. Allt privatflyg präglas ju av säkerhetstänkande men det finns många luckor också.