Transportstyrelsen backar om höjdmätarinställning

I en remiss till nya nationella tillämpningsföreskrifter för trafikregler så backar Transportstyrelsen från sitt tidigare beslut att QNH-inställning skall gälla i allt okontrollerat luftrum i Sverige.

Man konstaterar mycket riktigt att begreppet lägsta användbara flygnivå (LAF) inte är tillräckligt precist definierat och att de nuvarande reglerna leder till olika tolkningar, osäkerhet och en mängd frågor till TS!

Man föreslår istället att i luftrum där inte annan genomgångshöjd fastställts så skall genomgångshöjden vara det högsta av 5000 ft MSL och 3000 ft GND.

Det innebär att i större delen av Sverige (där terränghöjden är högst 2000 ft) blir genomgångshöjden överallt 5000 ft. Annan genomgångshöjd (6000 eller 9000 ft) har sedan tidigare fastställts för luftrummet kring ett antal flygplatser i eller nära fjällen.

Hurra!

 

Ändringen är väl mycket vällovlig eftersom det i AIP idag finns två helt motstridiga uppgifter: Vid start från Mora står på ett ställe att TA är 5000 ft MSL och på ett annat att QNH ska användas upp till FL100 i okontrollerad luft.

Men är 5000 ft MSL, som är den höjd som förespråkas, den bästa? Jag har bara ytligt kollat förslaget, men de verkar inte alls behandla att en stor del av allmnflyget (speciellt segelflyget) kommer att operera i genomgångsskiktet där en del flyger på QNH och en del på standard. Dessutom har vi fortfarande kvar problemet att man ska ha QNH upp till FL95, vilket ju är en logisk kullerbytta eftersom man flyger på QNH.

Jag anser att det för VFR-flygare skulle vara bättre ur nästan alla synvinklar med en genomgångshöjd på 10 000 ft MSL. Det skulle då också bli undersidan på Sweden CTA. Det är samma som en del europeiska länder redan har börjat införa. Det kan givetvis innebära kostnader för ATS, men om det ändå ska göras en gemensam TA för hela Europa är det väl troligt att den hamnar på 10 000 ft MSL och då slipper man en ändring till.

I USA har man 18 000 ft MSL och det skulle då knappast beröra VFR-flygare. Och jag vet inte om de som flyger där upplever nåt större problem med det. De flesta ställer inte om till 1013 under hela sina flygarliv.

 

Jag tycker att i så fall är ett mycket större problem att segelflyget fortfarande använder meter för att ange höjd. Efter att flygvapnet bytte till fot så är det bara segelflygare som håller kvar vid meter -- de borde också använda fot.

Hur menar du nu? Man skall inte ha QNH upp till FL95 -- det är hela poängen.

Det är jag inte så säker på. I stora områden av landet går det inte att få ett QNH. I så fall skulle man behöva införa prognostiserade regionala QNH på liknande sätt som i Storbritannien. Där håller man vad jag förstår på att gå ifrån det systemet eftersom det skapar flera problem än det löser.

TS hade med det alternativet i sin konsekvensanalys. Det skulle påverka alla TMA i hela Sverige och kräva ändringar av alla instrumentinflygningsprocedurer, SID och STAR. Även om ändringarna i de flesta fall (dock långtifrån alla) skulle vara redaktionella så ansåg man ändå att kostnaden var orimlig i förhållande till nyttan. Man gör knappast en sådan ändring i en förhoppning om att en kommande gemensam europeisk TA skulle hamna just där utan då skall det finnas ett beslut först.

 

Men det skulle fortfarande inte lösa problemet.

Jag menar det negativa som TS själva framför att det ibland i fjällen blir konflikt mellan QNH och STD.

Det är ju så det är idag (upp till FL95). Och detta problem blir ju fortfarande inte löst för de som flyger under 5000 ft MSL/3000 ft GND.

När det gäller kostnader för oss som flyger så hör vi sällan argumentet att kostnaden är orimlig i förhållande till nyttan. Men det vore ju bra om det kan vara så. Jag anser att erfarenheter från andra länder inte tas med tillräckligt i konsekvensbeskrivningen.