Ursprungligt publiceringsdatum: 2007-08-02 Ursprunglig artikelförfattare: gramlin Jag har skolat för ett PPL på Uppsala flygklubb sen hösten 2006 och fick flyga upp veckan efter midsommar 2007. Upplägget på UFK är teoriutbildning två kvällar i veckan under tre och en halv månad och praktisk flygning som påbörjas (i mån av lärartillgång) samtidigt. Under hösten så lyckades jag bara få ihop fem timmar, mest pågrund av bedrövligt väder, där vi ställde in lektioner sex veckor i sträck. Sen så fortsatte Murphy att slå till med bla nedbrunnen servicehangar, böjda propellrar och många flygplan borta på lång service samtidigt. Planeringen från början hade varit att jag skulle varit klar till sommaren, men det såg i början av maj ut att spricka rejält. Då hade jag flygit runt 25 timmar. Men i slutet av maj och första veckorna i juni så lyckades vi få till en hel del flygning och strax innan midsommar så skrämde min flyglärare upp mig med att berätta att han bokat uppflygning åt mig. Några dagar innan fick jag två uppgifter från kontrollanten. Dels en bränsle- och balansuppgift, där jag skulle flyga från hemmafältet till ett kontrollerat fält nån timme bort, plocka upp två personer och sen åka hem igen. Uppgiften gick i huvudsak ut på att räkna på hur mycket bränsle jag maximalt kunde ta med mig. Den andra uppgiften var planering av färdplan till Västerås-Johannisberg och sedan hem över NDB-fyren LNA, som verkar vara standardrutten för uppflygningar i Uppsala. Då jag haft ett intensivt schema sista veckan med flygning i princip varje dag, så hann jag inte med att göra uppgifterna förens kvällen innan uppflygning. Att ha mycket att göra innan var närapå bra, för då hann jag inte stressa upp mig allt för mycket och jag lyckades få rejält med sömn natten innan. På uppflygningsmorgonen så vaknade jag till riktigt dåligt väder; regn och låga moln, men lite väderkoll innan frukost visade att de skulle försvinna. Jag hade tagit mig ledigt hela dagen för att ha lite tid för förberedelser och det var ett klokt beslut. För när jag läste Notam, så upptäckte jag till min förvåning att Johannisberg skulle vara stängt pga dragsteråkning. Strax därefter ringde flygläraren med samma information. Lösningen blev Hässlö, eller Stockholm-Västerås flygplats som den heter (slår vad om att snart så kommer vi att få Stockholm-Borlänge och Stockholm-Jönköping också (för att inte tala om Stockholm-Kallax). Inget problem. Lite landningsavgift bara. Kul att landa på ny flygplats. På uppflygning. Jaja. Ringde upp Västeråstornet och pratade med flygledaren som sade att jag var hjärtligt välkommen, men fick vara förberedd på att kanske få vänta lite, då fallskärmshopparna på Johannisberg hade fått basera sig på Hässlö under tiden som motorevenemanget pågick. Jag ändrade i min färdplan och tog det lugnt därefter, innan jag rullade iväg upp till Sundbro med en känsla av "ingen återvändo... det kommer att gå åt skogen". Väl ute på fältet så låg ett terminologiprov på engelska som flygskolan hade glömt att vi skulle gjort och väntade på mig. Löjligt lätt. Strax därefter kom inspektören in och under tiden han åt lunch så kontrollerade jag planet. Efter att jag tankat, så in för en kaffe i klubbstugan. Tillsammans med min flyglärare så gick kontrollanten genom med mig om hur uppflygningen skulle gå till. Han kollade även att alla mina papper och loggbok var i ordning. Jag hade räknat med att vi skulle gå genom min planering men icke. "Vi sticker väl iväg en vända". Daglig tillsyn, kolla olja igen och sen in i planet. Hjärtklappning. Uförde kontroller enligt checklista - noggrant som sjutton. Tänkte att "ska jag missa, så ska det banne mig inte vara på ett slarvfel där jag hoppar över något i listan för att jag är nervös". Startade och taxade ut till väntplats. Motorkörning. Därefter så släppte nervositeten. Mycket för att vi båda gapskrattade över en mycket studsig landning som en Cessna 150 gjorde. Ropade upp Uppsalatornet och fick klarering ut på 1000 fot minus. Startade på bana 03 och lämnade trafikvarvet ut mot Västerås. Fick arbeta frenetiskt med höjdhållning för det var rejäl turbulens i luften, värsta jag varit med om hittills. Tyckte jag åkte iväg lite väl mycket både uppåt och nedåt, kommenterade det, men fick ett lugnande "du är långt inom marginalerna och det är skumpigt, så det här är inte något problem". När vi kom fram till Västerås så fick vi vänta utanför kontrollzon pga fallskärmshopparna på ESOW. Jag lade mig i en oval med kyrkorna Björksta - Bred som rundningspunkter. Sen fick vi vänta. Och vänta. Och vänta. Till slut utbrast inspektören; "Jaaa... Svängar i planflykt behöver vi inte kontrollera om du kan sen iallafall." Fick utföra lågfartsövningar i väntvarvet, vilka gick riktigt bra. Fick äntligen klart inflygning till bana 19 och jag påbörjade plané för att ansluta direkt på en bas. "Klart landa, bana 19, ledsen du fick vänta så länge". Det var en del sidvind så jag kände mig för på början av finalen och lyckades få till en bra vinkel på planet, så jag låg mitt över centerlinje. Strax innan sättning så gled jag lite åt vänster men lyckades arbeta tillbaks och fick till en grym sättning mitt på linjen, drog på och lättade. Hm. Det börjar ju gå bra det här tänkte jag. Steg rakt söder ut över mälaren och fick klart att lämnade österut över Ängsö. Fick order att radionavigera mot LNA och nu började höjdhållningen bli lite bättre. Halvvägs upptäckte jag ett plan i motsatt riktining på samma höjd. Fort gick det. SK-60 som brände förbi och precis tvärs oss så viftade han på vingarna. Hur coolt är det inte med jet. Får bli härnäst. Jag vill han en Javelin. Passerade över LNA och kontrollanten bad mig gå hemåt mot Uppsala. Ropade upp Uppsalatornet och fick klarering in. Vi skulle gå norröver för lite airworks, men med kontrollantens glada nick tog jag lite mod till mig och frågade Uppsala om vi kunde stiga till 2000 inne i kontrollzonen istället. Några sekunder senare fick jag klarering att stiga. Jag frågade om det var ok att ligga över Ärna för att inte behöva väja för de inkommande segelstrutarna, vilket tornet medgav. Kontrollanten skrattade till och sade "bra beslut och så där ska de tas!". Så ovanför Ärna så gjorde jag ett par skarpa svängar som gick sådär, men inom marginalerna och sen några stallar som satt riktigt bra. Jag fick göra en riktig vikning också, och det kändes skönt att jag hade fått träna en del på det. Odramatiskt och bra återhämtning. Gick vidare hem till Sundbro för bedömningslandning först från 2000 fot som gick riktigt bra och därefter en från 1000 som jag låg lite högt på, men tog tidigt ut full klaff och fick höra kommentaren "ah, riktigt bra tänkt, trodde du skulle skjuta över där, men det här reder ju du ut". Därefter så rullade jag ut på banan. "Hoppsan, jag var nog lite otydlig där, tänkte vi skulle göra två studsar sen skulle du få göra en fullstop.... meeen... du har redan klarat dig, så taxa tillbaks till klubbhuset.... ja förresten... se bara till att inte krocka med något". Glädjevolt. In i klubbstugan för pappersexercis och därefter stolt innehavare av papplapp med orden "Temporary License, valid until 28/9". Efter gratulationer, ut till bilen och väl hemma så hade fröken redan ordnat med kyld skumpa (visste hon något jag inte visste). På hela taget ganska nöjd med flygningen, tyckte min höjdhållning var bedrövlig, men nu så börjar nästa fas. Har varit fantastiskt skoj, utvecklande och slitigt, men väl värt varenda krona.
