Vikt på passagerare och baggage

Hej kollegor i luften !

Jag har en stilla undran......
Förutsättningar:
Planering av en flygning där ni snabbt inser att ni kommer i närheten av max startvikt och inte kan tanka fullt, dessutom är flygfältet kort.

Vad gör ni?
Tar ni reda på vad passagerarna? Väger ni demeller uppskattar ni vikten på dem?

Väger ni baggaget?

Om det finns för mycket bränsle i flygplanet, vad gör ni då?

Utveckla gärna svaren litet grann eftersom det är intressant att höra ert resonemang runt detta ämne? Personligen brukar jag fråga folk om deras vikt eftersom få flygplatser är utrustade med en våg.

Denna fundering kanske inte hör hemma under human factors men jag tyckte det var lämpligast så eftersom den handlar om mänskligt beteende.

MVH
Håkan

 

Om vi diskuterar ur ett "PPL" perspektiv så kan vi väl utgå från att "passagerna" är kända för piloten. Då ska man inte hamna i situationen att fältet är för kort eller kärran för tung. Det där hör ju till planering inför flygning och ska inte vara en överraskning när man står på plattan. Jag brukar ta reda på vad folk och baggage väger när jag planerar flygning. I alla fall om det handlar om fler än 1 passagerare i en PA-28. Jag har vid ett tillfälle varit med om att maskinen var fulltankad och vi skulle åka 4 pers. Tankpersonalen var helt främmande inför att dränera bränsle. "Det får du lösa själv på nåt j-la vis. Vårt jobb är att fylla på" Bara att ställa in!:bored

 

Tror att det är farligt att skämmas/verka vara för påstridig med det viktigaste vi har inom flyget, säkerheten. Folk har nog mer förtroende för en pilot och är noga med sånt, även om de skämtar om det, särskilt om de har några att jämföra med.

Frågar alltid efter vikt om jag närmar mig gränsen. Ber mina medpassagerare att väga sig så att de är säkra och talar sedan om för dem övre viktgränsen för medhavt bagage om så skulle krävas. Ber folk som är tveksamma att väga sig hemma med kläder och ytterkläder (om det saknas våg på flygplatsen).

När vi ändå talar startproblem vill jag dela med mig om följande som jag tyvärr först fick lära mig efter utbildningen.

Ett flygplan på vikt-/balansgränsen är tungt och jag har varit med om en del startproblem från gräsfält med nedåtsvep i startriktningen. När man uppnått hinderfrihet, dra genast in ett steg klaff (alltså redan i busk-/trätoppshöjd om de är hindret), håll upp farten (ned med nosen lite) och ta nästa steg så fort farten är ok igen så att du därefter stiger utan klaff. Särskilt om inte höjden vill öka (nedåtsvep) är det viktigt att öka farten och det enda sättet att göra det på är att minska motståndet dvs. noll klaff.

Det som hände var att när jag kommit upp på sisådär 50 ft så ville inte höjden öka men inte heller farten. Så fort jag drog spaken bakåt tjöt stallvarnaren som en stucken gris. Insåg själv vad jag skulle göra eftersom varvet var ok men det krävdes en del internt resonerande med mig själv.

Alltså. Klaffen vid start bör bara användas tills dess man nått hinderfrihet. Inte längre. Lärde mig inte det under utbildningen utan att man skulle vänta tills dess man hade uppnått en viss höjd. Men det förfarandet skulle kunna ha kostat mig och mina passagerare, om inte livet, så i alla fall ett flygplan och en massa hälsoproblem.

(Det är med klaffsteg gäller PA-28. Givetvis får man anpassa ovanstående till det plan man flyger. Men principen är den samma.)

 

Jag tackar och bugar för inläggen.
Det är alltid intressant att höra hur andra tänker och gör.
Man lär sig alltid något nytt.

TOC:s inlägg förstår jag inte riktigt men jag kanske är trögare än vanligt i dag

Ha det bra !
Håkan

 

TOC,
Du har helt rätt. Tyvärr har man ju sett många vådliga starter som trots allt gått bra men det har ju varit på "hittefåret".
Tyvärr fick vi ju en avåkning i samband med start på mitt hemmafält i Varberg förr veckan
Men som tur var så kunde ju alla promenera därifrån.

MVH
Håkan