Den svenska ädelstenen #1

Ursprungligt publiceringsdatum: 2009-03-06
Ursprunglig artikelförfattare: Larscho

Första delen av min inflygning på SAAB 91B Safir.

Äntligen! Efter att ha försökt få till denna inflyning sedan i november var det nu dags för det första passet i SAAB Safir 91B. Att det tagit så lång tid beror främst på vädret men även att mannen jag skulle flyga med, Sveriges mesta flygare Bertil Gerhardt, är väldigt upptagen med alla sina åtaganden.

Till slut var det dags. Jag åkte till Ljungbyhed direkt efter jobbet för att möta Bertil vid hangaren för Ljungbyheds Aeronautiska Sällskap, LAS. Jag åkte tidigt för jag visste inte hur lång tid det tog att köra från Sturup så jag var där ca en halvtimme innan det var sagt.

Jag visste hur man kom in i hangaren så jag hade god tid att gå runt och kolla på de två Safirerna som står där, SE-LAP och passande nog SE-LAS. Gula är de båda två precis som från tiden då de var i försvarets ägo.

Efter att jag väntat en evighet, kändes så men det var ca 15-20 min, så kom Bertil intraskandes genom dörren. Vi hälsade och sen började han visa mig runt planet och förklara allt om det, mycket intressant! Det är ju inte vilket flygplan som helst utan en nästan 60 år gammal klenod i originalskick.

Vi knuffade ut LAS:n och hoppade in, som vanligt så är detta ett litet orosmoment för mig eftersom jag är så jäkla lång. Oftast får jag plats men det är inte så stora marginaler, detsamma gällde i Safiren. Men plats fick jag!

Det var mycket som var annorlunda som man inte var van vid, bl.a. höjdmätare i meter och fart i km/h. Den har en omställningsbar propeller men den är inte krånglig att manövrera. Taxningen var dock lite svårare än jag tänkt mig, den har ett fritt nöshjul vilket gör att du inte kan styra det med sidroderpedalerna. Man får använda bromsarna istället vilket är ganska vanligt att man gör ändå men om man ska svänga ganska tvärt kan det bli problem och hjulet snedställde sig några gånger för mig och det kan vara lite kepigt att ta sig ut. Man får fortsätta svänga och gasa sig ur det läget.

Vi taxade till bana 29L och ställde upp, gjorde klart allt för start. Full gas! Vi lättar i ca 95-100 km/h, accelerar till 150 för att sedan pitcha upp och fortsätta stiga i 150. Ställen fälls in tidigt när vi etablerat fart och påbörjat stigning. Bertil påpekar att det är mycket viktigt att vi inte överstiger 150km/h när vi stiger med propellerreglaget längst in för då kommer motorn varva över och det ska självklart undvikas.

Vi lämnar fältet söderut och senare mot Perstorp. Där ovanför gör vi airwork, svängar med olika bank, max fart och olika typer av stall. Den är ganska snäll när du stallar om du flyger rent, men flyger du orent så klipper den snabbt, vi låg upp nästan upp och ner efter att Bertil visat en stall i sväng vid oren flygning. Men i det stora hela var det inga problem. Det ska nämnas att Safirerna är oerhört fina i rodrena, det krävs inte mycket kraft för att manövrera. Verkligen en härlig känsla!

Skymningen smög sig på allt mer och vi återvände mot fältet för att avsluta med lite studs och gå. När vi närmar oss varvet hör vi att tornet öppnar och TFHS ska skola mörker. Vi meddelar vår position, höjd, personer ombord och avsikt och fortsätter mot medvinden för bana 11R. På medvinden fäller vi ner stället och tar första steget klaff.
När man ligger på medvind till bana 11R på Ljungbyhed kan du inte ha så stort parallelavstånd till banan då Söderåsen lurar på din vänstersida. Detta med hjälp av ca 10 knops sidvind från åsen gjorde att vi fick branta på rejält för att komma in på final och ändå kom vi lite snett.

På final tog vi resten av klaffen och tryckte in propellerreglaget helt. Nu gällde det att landa.
In över tröskeln och drog av gasen helt, flöt ut och hade högt nosläge. Sättningen blev bra men det var en trepunktare så det fick jag förbättra till nästa gång, Safiren har ett väldigt högt nosläge på marken jämfört med C172 och PA28 som man är mer van vid att flyga. Detta gör att man måste ha ett ännu högre nosläge i sättning och det känns nästan som att man ska skrapa baken i asfalten. Jag fick nästan återgå till de noslägen jag hade när jag flög med Pawneen i somras.

Efter 2 vanliga landningar och en bedömningslandning taxade vi tillbaka till hangaren, tankade och puttade in kärran. Första delen av inflygningen är klar och det blir nog ett pass till innan jag får gå EK i den. Det ska ske nu i veckan som kommer (v11).Jag ska skriva om det också och få med lite bilder av hur den ser ut.

Jag har nu loggat min första timme Safir i boken och det är definitivt inte den sista...