En dröm blir till verklighet!

Ursprungligt publiceringsdatum: 2006-06-11
Ursprunglig artikelförfattare: Fredrik

Den 5 juni, genomförde jag äntligen min PPL-uppflygning.

Jag hade tidigare under veckan fått följande ingångsvärden för färdplaneringen av min kontrollant: Norrköping-Örebro, 3 passagerare, 20 kg bagage och flyghöjden 2000 ft.

Nu kunde jag i lugn och ro genomföra färdplaneringen hemma. Jag har hört att det finns varianter där eleven får förutsättningarna direkt vid uppflygningen och sedan cirka en timme på sig att färdigställa allting. Det finns nog bra syften med att genomföra respektive variant.

Min kontrollant visade sig vara en erfaren flygvapenpilot som hunnit med att flyga det mesta som har två vingar och var för övrigt medlem i Norrköpings flygklubb där jag flugit resterande del av min flygutbildning.

När jag och kontrollanten träffades ute vid klubbstugan tog vi först en kopp kaffe. Allt som kunde sänka pulsen i kroppen var välkommet. Vi började med att gå igenom driftfärdplanen och vikt- och balansberäkningarna samt ATS-färdplanen. Han tittade igenom dessa överskådligt och hade inga invändningar på dem. Innan han gick vidare med fler frågor fick jag ringa in min färdplan till FPC. När jag kom tillbaka fick jag sedan ett antal frågor på väderkartan (vad olika symboler betyder och hur de påverkar mig i mina beslut innan flygningen), TAFen och METARen.

Där efter gick jag ut och gjorde daglig tillsyn på flygplanet samtidigt som kontrollanten pratade med min flyglärare. När jag kontrollerade bränslenivån så hade vi en aktionstid på ca 5 timmar vilket skulle räcka gott och väl för vår flygning. Efter motorstarten ropade jag upp Kungsängentornet och vi fick tillstånd att taxa till väntplats D för motoruppkörning.

Motoruppkörningen gick bra. Alla värden låg inom tillåtna gränser. Jag taxade ut för att ställa upp bana 27. Samtidigt fick jag min initiala klarering som sträckte sig till utpasseringspunkt ÅBY som ligger i norra delen av kontrollzonen.

Första delsträckan skulle ta oss norr ut mot Katrineholm. På min vänstra sida hade jag södra stambanan (järnvägen) som uppfång och referens. Under tiden hann jag och kontrollanten med att konversera en stund. Det gjorde att pulsen sjönk ytterligare.

Efter att vi passerat Katrineholm fick jag i uppgift att navigera till Hällestad. Det är en liten by med ett gräsfält som ligger beläget en halvmil väster om Finspång.

Jag ropade upp Östgöta kontroll och avslutade min färdplan mot Örebro. Kontrollanten frågade om jag nyttjat autopiloten tidigare. Mitt svar blev att det hade jag inte. Han gick igenom (antar att detta var ett av de rent lärande momenten under uppflygningen) och visade hur den höjd- och kurshållande funktionen fungerade var på han aktiverade dessa två. Under resterande del av det pågående navigeringsmomentet fick jag använda mig av autopiloten. Jag märkte genast hur mycket detta kan sänka arbetsbelastningen när man båda ska flyga och navigera mot ett mer okänt mål där det krävs finnavigering.

Väl framme vid Finspångsfältet gjorde vi en studs och drog sedan på för att fortsätta flygprovet med grundläggande flygmanövrar som stigande och sjunkande sväng, branta svängar, stall m.m. Det gick bra och jag fick instruktioner om att flyga tillbaka mot Norrköpings flygplats.

Avslutningsvis gjorde jag tre landningar på Kungsängen. En vanlig landning, en bedömningslandning samt en gräsfältslandning. Inför den sista landningen korsade vi bana 09/27 på kort final bana 29. Några sekunder senare passerade jag tröskeln och drog av gasen och lät flygplanet flyta ut samtidigt som farten minskade. Det kändes kul att få göra två gräsfältslandningar som variation till de vanliga som sker på långa fina asfaltsbanor.

Vi det här laget hade jag ett par svettpärlor i pannan och funderade på hur det hade gått. Jag fick vänta en stund efter att vi kuperat motorn innan de förlösande orden kom: - Du är godkänd!

Då var min lycka gjord. Det kändes så fantastiskt skönt. Medan kontrollanten gick och hämtade sin hund i en av hangarerna satt jag kvar i flygplanet och tittade rakt fram genom vindrutan. Det kändes nästan lite overkligt att sitta där och vara nybliven innehavare av ett PPL-certifikat!

Det är nu utbildningen börjar. Nu har jag fått ett bevis som ger mig möjligheten att på egen hand fortsätta att utbilda mig själv. Det ska bli roligt!

Trevlig sommar på er!