Extra Aircraft (EA) 300 - När fartresurserna aldrig sinar!

Ursprungligt publiceringsdatum: 2006-07-28
Ursprunglig artikelförfattare: Fredrik

Har du en gång flugit en Extra 300 - då vill du aldrig flyga något annat flygplan! Denna vindunderliga maskin fick jag nöjet att bekanta mig med för drygt ett år sedan när jag besökte USA för att träffa en god vän inklusive den värdfamilj som jag bodde hos när jag var där som utbytesstudent.

Förutom två fantastiska veckor i ett soligt San Diego fick jag möjligheten att åka med i en Extra 300 som familjen ägde. Extran är ett tvåsitsigt akrobatikflygplan med en 300 hk stark 6-cylindrig motor. Med en maximal startvikt runt 863 kg i avanceutförande, blir vikt/hästkraftsförhållandet enastående 2,87 kg/hk. Detta ger flygplanet väldigt god prestanda. Exempelvis startar flygplanet på dryga 100 meter och kan sedan stiga med 3200 fot / minut utan några som helst problem.



Flygplanet tillhör för övrigt kategorin sporrhjulsflygplan och har midjeplacerade vingar.



Dagarna gick och min semester närmade sig sitt slut. Det var länge osäkert huruvida avanceflygningen verkligen skulle gå att genomföra under min vistelse i San Diego med tanke på att det ofta driver in dimmoln över kusten som kan ställa till det om flygverksamheten kräver VFR-förhållanden. När jag en dag befann mig nere vid stranden fick jag ett mobilsamtal med information om att vädret nu höll på att lätta. Jag avbröt alla aktiviteter och begav mig genast ut till Montgomeryflygplatsen som är en relativt stor sådan i San Diego. På denna flygplats bedrivs allt från flygutbildning till rent privatflyg. Många har sina egna privata flygplan med tillhörande hangarer. Det är som ett eget samhälle i sig. Helt otroligt!



Jag mötte upp Charlie, en god vän, vid grindarna och vi åkte gemensamt bort till hangaren där hans flygplan stod. Inledningsvis fick jag en kort teknisk genomgång av flygplanet. Det är svårt att inte bli imponerad av den prestanda detta flygplan besitter.

Eftersom vi skulle flyga avance fick jag ta på mig en fallskärm.



Väl i flygplanet och med ett högt dån från motorn påbörjade vi uttaxning mot en av parallellbanorna på Montgomery. Vi startade bana 28 L i västlig riktning för att sedan göra en vänstersväng öster ut mot det övningsområde som ligger 10 minuters flygtid öster om San Diego.

På vägen ut dit fick jag möjligheten att själv stifta bekantskap med flygplanet genom några grundläggande flygmanövrar ? denna gång med en riktig flygspak som omväxlings skull! Det slog mig genast hur effektiva rodrena är i ett sådant här flygplan jämfört med en vanlig Cessna 172. På vardera sida under skevrodret sitter det en spadlik platta som har till uppgift att förstärka skevroderrörelserna när dessa används.



Ju längre öster ut vi kom, desto bergigare blev landskapet. Vår övningsterräng bestod av en ganska djup dal omgivet av två större berg. Efter att vi intaget vår utgångsposition påbörjade Charlie något som han kallade för ett grundprogram. Ett program som visar vad en Extra 300 kan prestera prestandamässigt! Vi gick bland annat igenom: roll, snap roll, inverterad roll, tunneroll, loop, hammerhead, tailslide, ½ cuban eight, immelman, split S samt ett antal varianter på dessa.



Under passet fick jag som mest uppleva +5 g/-1 g. Detta var klart roligare än att gå på Gröna Lund eller Liseberg, det kan jag säga! Den manöver som blev min solklara favorit var ?den inverterade rollen?. Den utfördes runt flygplanets alla tre axlar samtidigt. Eftersom jag i början inte var helt klar över hur manövern utfördes upplevde jag det som att jag ?kastades? runt ganska hänsynslöst, som en vante, i framsits samtidigt som jag utsattes för minus-G. Dock var det en underbar känsla som jag skulle göra mycket för att få uppleva igen. Tyvärr är dessa flygplan både dyra att äga och att flyga, särskilt här i Sverige med de bränslepriser vi har eller kommer att få. Jag är glad att jag fick chansen att förverkliga denna dröm.



Avslutningsvis tror jag att piloter som ägnar sig åt konstflygning utvecklar en djupare känsla för vad ett flygplan klarar av prestandamässigt i olika situationer. Konstflygningen tillåter piloter att ta flygplan till gränsen för vad dess aerodynamik och fartregister tillåter under relativt säkra förhållanden. Man tillåts bygga upp en erfarenhet som man även har nytta av vid normalflygning. Man behöver då aldrig riskera att försätta sig i mindre angenäma situationer. Har man någon gång upplevt vad som händer om man har korsade roder samtidigt som flygplanet når stallfart under ordnade former är man förmodligen bättre rustad att klara av en sådan situation under press.



Det skulle vara intressant att höra vad ni andra har för strategier när det gäller hantering av onormala flyglägen? Övar ni på det ibland eller genomför ni regelbunden träning med flyglärare?