Radioutbildning - Radioskräck

Alltid en intressant diskussion, både ur utbildnings- och flygsäkerhetssynpunkt.

Så pass intressant att den faktiskt tog upp en ganska stor del av det flygsäkerhetsseminarium som ägde rum på Arlanda i början av Februari. Eftersom seminariet var organiserat av den svenska flygledarföreningen så var det många flygledare på plats, vilket gjorde att det blev en ganska intressant diskussion mellan piloter och flygledare. Det var dessutom intressant att se att hela flygledarkåren inte var ense om vad problemen var och varför de uppstår.

Ett förslag, som kom från en grupp flygledare från Malmö ATCC, var att återinföra en s.k. FIS-frekvens (Flight Information Service). Detta hade vi i Sverige tidigare, och finns i de flesta länder i Europa (t.ex. Danmark och Tyskland). Det skulle innebära att VFR-piloter skulle ha en egen frekvens att ropa på, när de flyger i okontrollerad luft och behöver någon form av assistans eller information. Att slippa ligga på samma "trånga" frekvens som IFR-trafiken skulle nog minska nervositeten hos lite mindre ATC-vana flygare, enligt mig. Tyvärr ligger avgörandet i förslagets förverkligande hos LS, som har som inofficiell policy att inte lägga mer pengar på allmänflyget än nödvändigt (man vill inte satsa pengar på något som man inte för någon vinst av).

Det diskuterades även om utbildningen av piloter, där det konstaterades att det på många ställen i Sverige tillämpades en undermålig utbildning när det gäller radiokommunikation och fraseologi. Jag har hört många skräckexempel från flygklubbar där utbildningen i just radiokommunkation varit under all kritik. I de fallen förstår jag verkligen varför piloterna känner sig osäkra!

 

Jag vill ge ett litet tips på vad man skulle kunna göra.
Om du är osäker så tag med en klubbkollega som känner sig bekväm med radiosnacket och genomför en eller ett par flygningar som kräver mycket radiosnack (upp i TMA, studsa på flera kontrollerade flygplatser både med och utan att lämna in färdplan i förväg). Låt kompisen stötta dig och prata gärna både svenska och engelska.

Är du mycket osäker så låt kompisen flyga så du helt och hållet kan koncentrera dig på radion. Och kom i håg att det är inte katastrof om du inte följer fraseologin till 100% och skulle du säga fel så är det bara att ta om det igen.

Trafikledningen är inte våra fiender i luften, tvärt om, de är till för att hjälpa oss.

Jag flyger aldrig (utom möjligen om jag bara ligger i trafikvarvet vid en okontrollerad flygplats) utan att ha kontakt med trafikledningen. Informationen man får om bl a annan trafik är ovärderlig.

/Daniel

 

Hej! Bra att någon törs erkänna den rädsla som många förknippar med radiokommunikation. En stressad situation, prestationsångest, andra som lyssnar (och skrattar åt en?), ja, orsaken till obehaget kan vara många. Jag har själv haft samma problem och uppskattar det råd som Daniel kom med.

Upp med någon annan som kan flyga medan du genomför en bra upplagd långnav med många kommunikationstillfällen.

Men dessutom detta så hade jag övningskivorna i fraseologi både på svenska och engelska rullande både i bilen och i en MP3-spelare. Sedan genomförde jag mycket "torrsnack" på klubben med en annan nyexaminerad PPL innehavare. Vi spelade helt enkelt ett antal situationer där vi omväxlande var pilot och flygledare.

Idag har jag inga problem alls utan flyger lätt mellan Bromma och Nyköping utan den minsta hjärtklappning.

Lycka till
Anders

 

Sen får vi inte glömma det romantiska i det hela...

Om man ser till pilot-pojkdrömmarna så hör det till att kunna det hemliga språket och rabbla siffor, Alfa Tango Zulu och obesvärat svara på ramsor som ingen vanlig människa förstår.

Det en ingrediens i mystiken med oss piloter.

Suget att lära sig det fanns långt innan jag hajjade vad det skulle vara bra för. Och det måste väl vara en faktor som skapar säkerhet utan att man tänker på det.

Så fick ni den vinklingen också...

 

Radio skräck är verkligen jobbigt.:blush

Jag är Lärare i Maritim radio kommunikation på Chalmers något jag kan ganska väl.
Mina flygkollegor (flygelever) inklusive lärare tycker då att man borde kunna snacka obehindrat flygradio. Men jag Måste erkänna det är ganska svårt tycker jag.

Dels pratar vi alldeles för mycket Svenska. Dels hittar olika flyg klubbar på egna system EX: Ljungbyhed när man flyger medvind bana 29L skall man rapportera medvind som ”Bonarp 700 ft” för man flyger over ”Bonarp”. Gör man däremot ett höger varv Bana 29L finns inte Bonarp. då uppstår direkt frågan ”vad i h.. skall jag säga nu då? Då måste det blir medvind ect...

Jag försökte prata engelska vid några tillfälle men då blir man bara bemött ”Vha.. pratade du engelska???”

Som någon skrev; flyg till bemannadeflygplatser gör ”studs and go” . Verkligen där lär man sig oerhörd mycket.
Ängelholm där man blandas med kommersiell flyg är oerhört spännande.
”S-PU 360 högervarv” från tornet” Ingen diskussion det är bara göra som de säger bekräfta ”S-PU” och en kommersiell kärra hinner landa. Efter 2 varv kunde man fortsätta inflygningen. Men Glöm inte man får fortfarande inte landa den klareringen kommer mycket senare. Jag fick faktiskt göra 2 högervarv till för en kärra som skulle starta.

Min radio utbildning på Öresten Fk var mycket bra! Lextionspass 2 skuttade vi in i planet D-EDSS en Robin och gjorde en överflygning på bana 21 landvetter. Det var snacket som var målet för denna föreläsning och det glömmer man aldrig.

Kom loss från varvet och tar en tur till en bemannatflygplats kanse bromma är lite väl häftigt!

m.v.h.

Anton

 

Hej Fredrik.

Då hoppas vi bara att vädret blir lite bättre. Jag är med!

mvh/Mats B

 

Jag hade fördelen att lära mig flyga på Torslanda, som var en tämligen hårt trafikerad plats med blandad kommersiell trafik och klubbflyg. Så radiosnacket blev en del av personligheten och har aldrig varit något problem för mig. Samma fördel har förstås de som skolar på t.ex. Säve, Bromma eller Sturup. För den som känner sig det minsta osäker vill jag rekommendera alla de goda råd som har kommit fram på den här tråden.

Till sist får jag väl erkänna att jag oftast går utan färdplan och radiokontakt vid inrikesflygningar (bortsett då från alla TMA och CTR som jag passerar igenom). Däremot är jag noga med att ha transpondern i mode C, så att min närvaro är känd för all flygledning. Jag brukar också lyssna på områdesfrekvensen. Dessutom instruerar jag passagerare att inte prata när något sägs på radion.

Hälsningar/Allan

 

För den som vill lysna på flygradio har jag 2 mottagare en på höger- och en på vänsterkanal.
kolla dena adressen:
http://vison.dyndns.org:8000/


m.v.h.
anton

 

Jeg må bare bekrefte, dette problemet har jeg også.

De første flytimene gikk kjempebra. Men når jeg begynte å snakke på radio tok det focus fra flyginga og både flyging og flytelefonien gikk dårlig.

Flyinstruktøren sier jeg kan snakke norsk og ikke engelsk for han tror det vil hjelpe meg. Det vil jeg ikke, for da får jeg en begrensning i mitt sertifikat og kan ikke kryssa riksgrensa.

Nå har jeg fått hjelp av en medelev som har over 50 timer i microfly og snart klar for solo på ppl-a. Vi har simulert flyturer på bakken fra a til å. Jeg har også notert ned det hele og fått korektur på dette som jeg bruker å øve meg på.

Grunnen til at jeg begynte med dette er først og fremst at i læreboka og på trenings CDen oppererer de fra en bemannet flyplass. Jeg flyr fra en ubemannet flyplass, det hender det er en i tårnet men det er sjelden.

Tilgangen på instruktører har vært dårlig her, det har vært årsaken til mine få timer. Nå har de ansatt to nye instruktører på heltid så jeg håper jeg skall komme igang med to til tre flytimer hver uke.

 

Vill bara göra en kommentar kring svenska/engelska: Jag protesterar kraftigt mot att vi alltid ska prata engelska i flyget. Det utestänger en del och gör det onödigt svårt. När vi flyger i Sverige bör vi ha möjligheten att prata svenska lika väl som en fransman ska ha möjligheten att prata franska i Frankrike.
Själv pratar jag i princip aldrig engelska vid flygning VFR i Sverige. Vid IFR kan det skifta. Är man på väg till utlandet kan det vara lämpligt att redan vid starten mjuka upp sig med engelskan. Men: observera att även rutinerade - svenska - trafikpiloter och trafikledning i bland går över till svenska om något avvikande ska behandlas på radion. Då kan precisionen och snabbheten förbättras avsevärt på svenska. (Som svenska akademins sekreterare Horace Engdahl konstaterat - han pratar 9 språk flytande - så är det beklämmande att höra t ex forskare och experter uttrycka sig på engelska och omedvetet göra sig till åtlöje i olika sammanhang. (Läs vad han skrivit i ämnet!).

Givetvis finns fördelar med att alla pratar samma språk, men nackdelarna är också uppenbara. Vi ska inte utestänga svensktalande i Sverige! Vi har tillräckligt med språkunderdånighet ändå. (Hur många butiker har SALE i stället för REA numera?).

 

Lyssna på JFK:

http://jfktower.com/jfktwr/

Vad gäller Frankrike, så är väl trafikledarnas engelska där mer eller mindre oförståelig afaik.

(Vidare Stellan, även i de största bladen, ex-vis DN, så skriver man "atleter" då man menar fri idtrottare. Atleter är ngt helt annat. )

 

Jag har just kommit hem efter Maltarallyt. Hemvägen gick via Frankrike och bjöd på en del dramatik. Men jag stötte int på en enda flygledare som inte talade fullt begriplig engelska, även om det ibland hade vissa drag av kommissarie Closseaut. Sammalunda i Italien.

Om alla hade talat engelska, så hade ett tillbud aldrig inträffat. Det var för några år sedan på flygplatsen i Poitier. Jag stod vid väntplats och hade rapporterat "Ready", när det kom en harang som jag uppfattade som klart ställa upp. Rag kvitterade och började rulla ut mot banan. Men det var istället landningstillstånd till ett plan på final. Det hade likartad registrering, och tillståndet gavs på franska. Men eftersom jag var inställd på engelska "hörde" jag vad jag väntade.

Det blev aldrig mer än tillbud, men om alla hade talat engelska skulle det aldrig ha inträffat.

Hälsningar/Allan

 

Jag kan väl bara hålla med dig Allan Emren: Om alla pratade samma språk skulle - förstås - inga (språkliga - ) missförstånd uppstå! Problem kan dock uppstå om alla som pratar alla möjliga språk försöker prata ett språk som man inte behärskar! Givetvis kan problem uppkomma vid blandningar men problem kan även uppkomma "åt andra hållet". Jag vidhåller att en fransk pilot bör kunna flyga i frankrike och ha rätt att prata franska även om vi inte förstår vad han säger. Sen får vi internationellt försöka rådbråka engelskan och klara oss på det.

 

Jag värderar verkligen stort att jag flyger på Skavsta!

Jag känner skräck över att landa på fält i okontrollerad luft där man måste agera både pilot & torn! :X

 

Men tänk även på att bara för att det är en kontrollerad flygplats så betyder det inte att man kan blunda för alla andra och bara sköta sin egen flygning enligt instruktionerna från tornet. Det finns tillfällen då flygledaren gör fel och det är alltid du som befälhavare som är ansvarig för att undvika kollisioner.