Åter i luften efter ett långt "markuppehåll"

Ursprungligt publiceringsdatum: 2005-10-18
Ursprunglig artikelförfattare: Fredrik

Känslan av att åter befinna sig i luften efter sex månader är nästan obeskrivbar. Det går som ett lyckorus genom hela kroppen när man väl står uppställd på banan, redo att dra på full gas! Denna känsla fick jag återigen uppleva i lördags då jag initierade slutfasen av min flygutbildning.

Lördagen bjöd på mycket fint höstväder med en klarblå himmel och en gnistrande sol när jag anlände till flygplatsen i Norrköping. Vinden var måttlig, ca 10 knop, nästan nordlig vind vilket skulle komma att innebära sidvindslandningar under flygpasset. Det såg jag enbart som något positivt då flygtekniken under sådana förhållanden är lite av en färskvara.



Jag mötte upp med min flyglärare och påbörjade den dagliga tillsynen av flygplanet, en Cessna 172. Det fanns inget att anmärka på där och bränsle fanns för ca tre timmars flygning.

Inledningsvis låg vi i varvet och övade start och landningar eftersom jag inte flugit på ett bra tag. Det gick denna gång lika bra som den förra då jag hållt uppe en längre tidsperiod. Efter att ha avverkat ett trafikvarv kändes det precis som om det var igår jag hade flugit, trots att det var nästan sex månader sedan. Den största utmaningen var sidvinden som vi hade när vi landade på bana 27. En bra utmaning enligt min mening för att landa i vindstilla utvecklar en inte så värst mycket.



Efter 12 starter och landningar stannade jag på mitten av banan. Min flyglärare hoppade ut och nu var planen att jag skulle flyga EK en timme för att få fullt förtroende för min förmåga igen. Jag drog på och lättade och flög ut mot utpasseringspunkten Dockan som ligger i utkanten av Söderköping.

Friheten var total när jag för första gången, ensam, fick se Söderköping från ovan, den stad där jag ursprungligen kommer från. Väl där gjorde jag några ärovarv över mitt föräldrarhem innan jag satte kurs ut mot slätbaken och Stegeborg på 1500 ft höjd. Man märkte tidigt att hösten nu börjat göra intrång på allvar. Det var väldigt fint med de skiftande lövverken från ovan.



Efter ca 40 min återvände jag till Norrköpings flygplats via Söderköping för att avsluta flygpasset med en sidvindslandning. Den förlöpte väl med tanke på den flygstatus jag hade då.



Efter detta flygpass känner jag att motivationen har kommit tillbaka och att det nu endast är några få timmar kvar innan jag är redo att flyga upp. Det roligaste och lärorikaste i detta skede av utbildningen har jag ju kvar i form av en sträckflygning som jag nu ser fram emot!