Duxford Flying Legends 2007

Ursprungligt publiceringsdatum: 2008-01-24
Ursprunglig artikelförfattare: rmjo

Under sommaren 1940 rasade luftkriget över England. Luftwaffe påbörjade vad som till slut blev kallat the Battle of Britain. Detta för att säkerställa luftherraväldet under England inför den kommande invasionen, Operation Seelöwe. I mängden av de flygfält som skulle komma att försvara Englands frihet fanns RAF Duxford där den 19'e Divisionen var stationerad. Denna division var också den första att bli utrustad med det nya moderna jaktplanet Spitfire i augusti 1938. Flygfältet hade en viktig roll under kriget då det ligger centralt placerat 8nm söder om Cambridge vilket utgjorde ett viktigt försvar av de centrala delarna av England samt London. Under kriget fanns här både amerikanska och polska divisioner som kämpade tillsammans med britterna.

Idag vilar det ett lugn ute på den brittiska landsbygden. Det enda som egentligen stör idyllen är motorvägen M11 som passerar alldeles intill flygfältet, samt Duxford som har cirka 2000 invånare. Flygfältet ägs och sköts idag av Imperial War Museum (IWM) tillsammans med Cambridge stad. Här huserar IWM Duxford och the American Air Museum som tillsammans har en imponerande samling flygplan från alla möjliga tidsperioder. Det är även platsen för den internationellt välkända flyguppvisningen Flying Legends som går av stapeln någon gång i början på juli varje år. Folk från hela världen vallfärdar hit för att få se de gamla legenderna flyga igen, Spitfires, Hurricanes, P-51 Mustanger, Corsairs, ja?i princip allt som fortfarande flyger visas upp i en härlig oktandoftande kavalkad. Något som fortfarande värmer ens hjärta är att kontrolltornet, hangarerna och alla lokaler från 1940 står kvar och används idag, precis som då. Eftersom "Duxford" som det mest är kallat, också innehar licens från Storbritanniens luftfartsverk, möjliggör detta egna flygningar till fältet. Tyvärr blev det inte så för mig 2007, Ryanair till Stansted dög lika bra. Förhoppningsvis är det något man kan göra i framtiden. Det torde vara en upplevelse i sig att få landa på detta historiska fält.



Det var en underbar syn som mötte mig en god vän när bussen svängde av motorvägen. Bussen kör gratis mellan centralstationen i Cambridge och Duxford vid uppvisande av entrébiljett. Rad på rad stod alla flygplan och glimrade i solen när den förmådde att titta fram i det halvmulna vädret. Vad är det vi ser? En Lancaster! En B-17! Är det sant? En bit bortanför asfalten på gräset stod en mängd privata flygplan som konstant fyllts på timmarna innan showen började. Tyvärr var vi på plats precis innan klockan 12 vilket gjorde att vi missade en "runway walk" som precis stängde. För en liten summa pengar kunde man promenera mellan maskinerna och se dem på nära håll men kravallstaketen som höll undan publiken var inte långt ifrån de uppställda maskinerna som var ack så vackra. Vi placerade oss strategiskt bakom fem stycken Mustanger (vem älskar inte ljudet från en Merlin V12'a?). Ställde in skannern på tornets frekvens, slängde upp ett litet parasoll och njöt i ungefär 20-gradig värme. Speakern fortsatte att intervjua piloter och ägare av flygplan medan vi såg tusentals människor gå runt bland alla de mässbord, affärer och matställen som fanns. Det är helt otroligt vilket enormt intresse det finns. Jag har aldrig sett så mycket folk vid en flyguppvisning tidigare. Till slut var det dags för start. P51'orna gjorde sig redo, en efter en körde igång sina motorer och sakta började dom taxa ut mot banan. Oj vilket mäktigt ljud när kompressorernas vinande skrek förbi oss! De lyfte och försvann ur syn bort mot horisonten, döm om vår förvåning när de snart återvänder tillbaka i formation med en F-15 Strike Eagle i täten. Detta utgjorde den så kallade USAF Heritage Flight som var mycket imponerande. Mustangerna försvann återigen bort och cirkulerade medan F-15 fortsatte med olika manövrar och fly-by's. Efter detta följde en makalös uppvisning kallad "Spitfire Scramble" där 9 stycken olika varianter skickades upp och alla flög efter ledaren på mycket låg höjd med vackra manövrar på högre höjder. Detta var något som antagligen framkallade gåshud hos var och varannan människa på plats. Jag blev själv tårögd flera gånger under dagen! Vädret var inte klart men sikten var god och molnen låg på relativt hög höjd vilket givetvis hjälpte till att höja denna uppvisning ett ordentligt snäpp.







Timme efter timme fylldes luften med ljudet från V12'or, radialmotorer och publikens sus när allas favoriter dök upp. Min största besvikelse var att den parkerade Focke Wulf 190'an aldrig lyfte. Motorn startades och kördes några minuter men det var också allt. Tyska flygplan var dessvärre underrepresenterade men två stycken Junkers 52 fanns på plats, en i civila färger som postflyg och en i de klassiska mörkgröna färgerna med karaktäristiskt gulmålade motorer. Endast en Messerschmitt 109 fanns som inte var en Messerschmitt, utan en spansktillverkad Hispano HA-1112 "Buchon" med det inte så vackra "duvbröstet" som uppstod när en Merlin-motor sattes in istället för BMW's originalmotor. En annan tråkig nyhet som mötte oss på plats var att en P-38 Lightning "Glacier Girl" aldrig kunde fullfölja sin flygning och komma på uppvisningen. Glacier Girl som den döptes till bärgades i början av 90-talet på Grönland där den legat begravd i isen sen sitt uppdrag 1942. Tanken var att den äntligen skulle slutgöra uppdraget att levereras från USA till England men ett kylarläckage i en av motorerna satte stopp för dom planerna.





Istället var det något rejält som startades upp! En efter en tändes motorerna på B17 Flying Fortress. Den taxar ju ut! Sakta rullade den nerför banan där den till slut vände och gjorde sig redo. I något som kändes som en evighet stod den där och väntade på klartecken. Plötsligt ökar gasen och bromsarna släpptes, med ett vrål utom denna värld drog den nedför fältet lyfte sakta sakta mot skyarna. Där den snabbt möttes upp av sina Mustanger som eskort. Dom cirkulerade sedan länge medan nya flygplan startades och lyfte. En Grumman F4F Wildcat och dess uppföljare (samt min amerikanska favorit) Hellcat, och efterkrigsmodellen Bearcat följde varandra tätt. Piloten i Bearcat'en hade nog sin roligaste dag i sitt liv då han efter x antal kubanska åttor fick speakern och publiken att skratta eftersom han i princip vägrade komma ner! Nu hände mycket i luften samtidigt, det var ett hetsigt tempo och mycket underhållande. Uppvisningen avslutades till slut med en så kallad Balbo, en term som beskriver en stor samling flygplan. Och som även var termen för taktiken "big-wing" som utgick från Duxford under Battle of Britain. En mäktig upplevelse där ett 40-tal jaktplan, i princip alla som fanns med, passerade två gånger över flygfältet. En tystnad gick över speakern och publiken, till slut exploderade alla i applåder och jubel som aldrig tycktes vilja sluta.





Resan var en upplevelse utom sitt like för min del. Förutom själva flygplanen erbjöd Flying Legends så mycket mer. De muséer som finns visar upp hangarer fyllda med jaktplan, strategiska bombare och olika stridsvagnar. En Avro Vulcan med sin enorma deltavinge stod parkerad alldeles innanför entrén exempelvis. Mässan var rolig, och stor. Fylld med produkter som man inte ens visste att det fanns en marknad för. Butiker stod och sålde kläder och prylar. Gallerier med tavlor och affischer fanns i ett otal varianter. Ja in princip allt du kan tänka dig relaterat till flygplan fanns på plats. En flygsimulator kunde erbjuda folk luftstrid mellan en Spitfire och en Me-109 exempelvis. Det var rent ut sagt ett jippo utan några hämningar med ett myller av folk överallt. Det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma, och som jag tänker göra om under 2008. Och när man ändå är där måste man spendera ett par dagar i Cambridge med dess härliga kultur och arkitektur, och givetvis alla dess pubar!

Vill man se filmer från Flying Legends är det bara att söka på youtube där det finns en mängd i olika kvalité.

Det finns några saker man bör tänka på när man åker dit.

- Biljetter till Flying Legends köps på Internet eller via telefonbokning.
- Flyg till Stansted från Säve är billigt, men tåg till Cambridge/London kostar en del, köp gärna ett respass från Britrail i förväg och få det skickat till Sverige innan resan. Eller flyg dit själv.
- Boka boende tidigt, gärna ett halvår i förväg. Allt i Cambridge och småorterna runt om brukar fyllas snabbt (Vi bodde i Fulbourn 10 minuter från Cambridge)
- Ha med dig campingstol, ett parasoll och solskyddskräm, 10 timmar i solen kan ta ut sin rätt
- Ha med dig en radio/skanner, det är kul att lyssna på piloterna och tornet
- En ordentlig systemkamera med stort objektiv, du vill ha snygga bilder!
- Ta med mer pengar än du räknat med, maten är rätt dyr i England, och fruktansvärd
- Använd inte gula kläder, på landsbygden finns nåt kryp som gärna sätter sig på dig, överallt!



/Robert Johansson